Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OMSORG FÖR ALLMÄNHETENS BÄSTA. 477
dantiskt systematisera, utan att fråga efter huru resultaten deraf ställa
sig till lifvet. Detta drag saknas icke i skråväsendets utveckling, i
det noggranna gränsdragandet mellan yrkena, i försöken att reglera
till och med mästarnes antal i en stad och i de deraf vållade
bemödandena att stänga tillträdet till embetena; i viss mon kunna vi hit
räkna gynnandet af mästares efterkommande, om vi än i detta äfven
kunna se ett erkännande af den skicklighet i yrket, som en mästares
son bättre än mången annan kunde hafva tillfälle att förvärfva sig.
När vid medeltidens slut skråväsendet bibehölls och vidare utvecklades
under den följande tiden, fingo lytena alltmera tillfälle att uppenbara
sig, och det är efter dem som den nyaste tiden är, orättvist nog,
benägen att bedöma det hela.
Det tillkommer mig nu att medels citat ur de svenska
handverksskråna bevisa giltigheten af de förnämsta dragen i den föregående
skildringen.
Om vilkoren för mästerskaps vinnande har jag talat tillräckligt i
det föregående kapitlet (s. 354 f.)
Rörande granskning af embetsmedlemmarnes arbete finnas i de
bevarade Stockholmskråna följande bestämmelser.
Att man hade allmänhetens fördel för ögonen uttalas med tydliga
ord i köttmångarnes skrå, der det heter, att de skulle en gång om året
sammanträda, att ’förese om de ärenden och stycken, som allmogen
och oss sjelfva ligger makt uppå’. Flerc skrån innehålla
ansvarsbestämmelser för dem, som illa gjorde sitt arbete. Utförligast i detta
afseende äro skomakarnes stadgar. Det heter vidare: likaledes är
funnet och stadgadt för en rätt i smedsembetet, att hvilken smed, som
förbränner mera af ett skeppund godt smidesjern än fem lispund, han
fylle upp åt eganden, som smida låter, efter gode mäns sägen och
stånde äfven i öfrigt ansvar. För skräddarne är det sagdt: om någon
framkommer med det som förbrändt är i pressningen och finnes så med
sanning, böte i kompanit en half mark penningar och gifve honom som
egde allt sitt så godt som han fick det i minsta penning (d. v. s. fullt
lika godt); sker det flere gånger, böte i embetet en mark reda
penningar utan nåd. Man fick ej taga mot mera arbete än man kunde
uträtta och den som icke hade färdigt på öfverenskommen tid fick
underkasta sig att lemna arbetct ifrån sig. Det heter likaledes
rörande skräddarne: ingen broder tage mera gerning till sig än han
tröster göra färdig inom den tid de båda sins emellan samtyckt vid
bot af en half mark penningar i kompanit, om det klagas för
åldermannen, och skall åldermannen taga detsamma af hans händer och
lemna det en annan i embetet, som gör det fäardigt och tager sin
arbetslön, när det är färdigt. Är något deri förskuret, ransake han dcet först,
innan han annammar det till sig. Det heter äfven: ingen murmästare
tinge eller städje mera gerning till sig än han väl tröster bestå före
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
