Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
478 ARBETSKONTROLL OCH PRIS.
vinterdagen; komma der klagomål uti på någon broder, antingen för
rådet eller embetet, den sig försummat hafver förfallolöst, böte då i
embetet ett half pund vax, stadens rätt oförsummad, och förlike sig
sedan med husbonden, som skadan fångit hafver, efter dandemäns skön
och bön. Inom flere embeten var det stadgadt, att. mästare skulle
sätta märke på sitt arbete. 1
Om arbetsgranskning föreskrifves på följande sätt. Inom
skomakareembetet funnos såväl läderskådare som skoskådare; närmare upplysning
om deras uppdrag saknas. Hos smederne skulle verkmästaren och två
bröder en gång i månaden gå omkring och skåda hvar mans gerning.
I Stockholm skulle guldsmedernes åldermän med två embetsbröder i
hvar månad skåda hvar mans gerning, men icke nog dermed: alle
guldsmeder i uppstäderne skulle, efter rikets råds samtycke, en gång hvart
år låta ransaka och rätta sina vigter i Stockholm i åldermannens hus
i två embetsbröders närvara; likaledes skulle, efter rikets råds stadga
och samtycke, åldermannen med två bröder af Stockholms
guldsmedskompani ransaka och beskåda hvar mans arbete af guldsmedsembetet
i uppstäderne en gång hvart år i Uppsala marknad, antingen i distingen
eller Eriksmessan. Att granskningen icke alltid var angenäm
framhålles tydligast i tnunnbindarnes skrå: ’när åldermannen går omkring
och beskådar embetets arbete och finner hos någon något missbruk,
orätt mått eller annat hvad det helst är, och bonden eller hustrun
svarar illa eller slår med vredes hand på bordet eller
annorstädes, böte tre mark, stadens rätt oförsummad, vare sig det är bonde
eller hustru — den tid åldermannen vill bese, om någon af embetet
har orätt mått eller tunna, fat eller annat, ehvad helst det är, om det
är större eller mindre än det bör vara, och talar derom, om då någon
står deremot och tredskas och åldermannen slår ljud och han vill icke
vända igen med sitt arbete, böte för första slaget två öre, för det andra
ock två öre, för det tredje en half mark för olydnaden, stadens rätt
oförsummad — går åldermannen omkring och bonden är icke hemma
och hustrun brukar någon ond mun, böte tre mark, stadens rätt
oförsummad.’
Om arbetspris finnas bestämmelser i smedernes, murarnes och
dragarnes skrån, hvarjämte det i bagarnes skrå är bestämdt, huru mycket
ett bröd skall väga, då mjölet kostar så och så mycket; brödets pris
var nämligen konstant, vigten var det enda, som kunde lämpas efter
de vexlande förhållandena.
Den stolthet, med hvilken man såg på sitt ’kompani’, uttalas
öppenhjertigast uti Ystadsmedernes skrå af år 1496: ’smedernes lag är ett
embete, som verlden icke kan undvara, det är det värdigaste
embetet af lekmän i verlden, ett stöd och en hjelp för alla andra
1 Att döma efter de föremål, som förvaras i museerna, synes emellertid denna
föreskrift ofta hafva försummats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
