Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
492 BYGGMÅSTARE. STENHUGGARE.
nämnas före stenhuggarne torde ej bero på en tillfällighet: samma
rangordning iakttages i de parisiske byggmästarnes skrå af år 1258.
Bauhätte kallades ursprungligen dels det skjul, i hvilket stenhuggarne
arbetade, dels byggnaden, i hvilken arbetarne höllo sina sammankomster.
Desse arbetare bildade ett skråbundet embete, i spetsen för hvilket i
Tyskland stod en mästare, med en parlirer (talare) som hufvudman
för gesäller och lärlingar. 1 Byggmästaren
förevigade sig stundom genom en bild, som
dock vanligen fick en anspråkslös plats.
Stockholmsmurarnes skrå af år 1487
föreskrifver för lärlingen fyra års lärotid utan
lön, men med erforderliga vadmalskläder;
det femte året skulle han erhålla lön, som
af två tillkallade mästare bestämdes i
förhållande till hans förmåga. Utom det folk,
som murmästaren hade, skulle den, för hvilken
byggdes, ställa erforderligt antal af folk.
Arbetslönen var bestämd till 6 öre för hvart
tusen tegel.
Tegelbruk funnos för allmän räkning,
tillhöriga staden eller fromma stiftelser.
Utanför Stockholm slogs tegel på Lederne-ön, den
nuvarande Kungsholmen. Medeltidsteglet, om
hvilket jag redan talat, hade goda egenskaper,
men kunde dock visa sig underhaltigt. Vid
ett bygge, som år 1512 utfördes för
Helgalekamagillet i Stockholm, vägrade gilletsdräng
att taga mot teglet från Lederne, emedan det
var illa brändt.
Särskilda förhållanden gåfvo anledning
till namnet kyrkospännare för en del
byggmästare. De första kyrkorna, som uppfördes
i vårt land, hade i det inre ett platt trätak,
som ej i längden kunde motstå tidens
inverkningar. Som en mängd kyrkor uppförts
samtidigt, blefvo trätaken ungefär vid samma
tid odugliga. Med skäl undvek man att
217. Byggmästare. genom inläggande af nytt trätak ålägga ett
kommande Slagto att åter göra en kostsam
reparation. I stället uppförde man framför murarne tegelpilastrar som
uppburo tegelhvalf, fördelade af strängar i flere rum efter olika mönster.
—1/1
2 1
Fig. 217. Originalet i förhuset till den hel. Marias kyrka i Visby. 1400-talet.
1 Otte, Handbuch der kirchlichen Kunstarchäologie (fjerde upplagan) s. 628.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
