Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BYGGMÄSTARE. STENHUGGARE. 491
drack öl och det synes icke orimligt, att den grälaktighet, som så
ofta drog borgarne inför domstolen, hade sin källa i ölet, hvilket
således den tiden ’kom efter’ i Arboga, såsom ordspråket än i dag låter
det göra. Den myckna ölförsäljningen der liksom många
tomtbeskrifgar, som förekomma i Stockholms jordebok från 1400-talet, visa, att
det stod enhvar fritt att brygga till husbehof och äfven till försäljning.
Det inhemska ölet ansågs tydligen stå mycket efter det utländska.
Hinderlig för utvecklingen af det inhemska bryggeriväsendet var helt
säkert den knappa tillgången på humle, hvilken växt, trots alla
regeringens omsorger mot medeltidens slut, aldrig kom att odlas så mycket,
att man kunde göra sig oberoende af tillförseln utifrån.
BYGGMÅSTARE. KYRKOBYGGARE. KYRKOSPÅNNARE. TORNBYGGARE.
STENHUGGARE. LAPICIDE. LATOMARII. MURARE. MUROMÅSTARE.
MURATORES. TEGELSLAGARE. TIMMERMAN. CARPENTARII.
Den ädlare byggnadskonsten idkades under medeltidens början af
de andlige och deras tjenare, men blef småningom ett borgerligt yrke.
För fortsatt uppförande af Uppsala domkyrka inkallades i slutet af
1200-talet fransmannen Etienne de Bonneuil. Vid ingången af 1500-talet
inkallades kölniske byggmästare för att fullborda katedralen i Linköping.
Nederländaren van Buren arbetade i Lunds domkyrka 1513—1527. Hvad
sådana personer åstadkommit bör ej omtalas här, utan i den sjunde boken.
Här må blott antecknas, att en Anders murmästare, helt visst en svensk, år
1487 uppförde Enköpings ganska stora, men mycket konstlösa kyrka.
Någon sträng skilnad gjordes ej mellan byggmästare, murmästare
och stenhuggare. En Sven murmästare uppförde år 1511 ett trähus åt
Helgalekamagillet. En stenhuggare omtalas åren 1380—1390 som
byggmästare vid Linköpings domkyrka. Å stora kyrkobyggnader, t. ex. i
Lund och Vadstena, finner man stenarne utmärkte med de särskilde
stenhuggarnes märken. Å de kyrkor, vid hvilkas uppförande färre arbetare
förekommo, som ej voro på utländskt sätt inordnade i en bauhütte, finner
man inga sådana märken.
Det var naturligt, att de månge, som arbetade vid uppförandet af
en större byggnad, slöto sig samman; icke blott medeltidens sed, utan
redan sjelfva arbetet fordrade sammanhållning. Då k. Magnus år 1340
i ett skyddsbref för erkebiskop Peter i Uppsala förordnadce, att de
förbrytelser, som begingos af hans, kyrkans och kapitlets tjenare inom
Uppsala stad, skulle, när förbrytaren ej greps på bar gerning eller
förtjenade straffas till lif eller lem, dömas af erkebiskopen och kapitlet,
inbegrepos derunder muratores, lapicide, carpentarii samt andre operarii
och laboratores vid kyrkan till ett antal af sextio. ÄÅfven sådana
undantagsförmoner måste bidraga till en närmare sammanslutning mellan de
olika slagen af vid byggnaden använde arbetare. Att murarne här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
