Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GRYTSTÖPARE. KANNGJUTARE. 499
Så vidt jag vet hafva de nu alla försvunnit. 1 Ett fönster med svenska
riksvapnet, som i hjertskölden har dr. Margareta Eriksdotters tre
lejonhufvud — det har från Vesterås domkyrka välvilligt öfverlemnats till
Statens Historiska Museum — torde nu ensamt vittna om denna sed.
Glasmålningens konst blomstrade i Tyskland och Frankrike, spridde
sig från dem tidigt (på 1200-talet) till England och senare, samman
med den gotiska byggnadskonsten, till Italien. I Lybeck funnos under
1300-talet, enligt urkundernas vittnesbörd, flere glasmålare (glaswerter,
vitratores, vitrifici, vitrarii). Dr. Margaretas ganska konstlöst utförda
vapen kan mycket väl vara förfärdigadt af en inhemsk glasmästare.
Huruvida de gotländska glasmålningarna äro utförda på ön är vanskligt
att afgöra. Då en glasmästareskola fanns i Lybeck och det tyska
väsendet hade slagit så fasta rötter i Visby, är det alls icke
otänkbart, att tyske mästare flyttat öfver till ön, der idkat sin konst och
fostrat lärjungar, åtminstone intill den tid, då krigets förödelser bröt
välståndet och åtminstone dämpade lifaktigheten hos den gotländska
konstslöjden, som under så många århundraden frambragt så märkliga
alster.
Om glasmålningens konst ur estetisk synpunkt får jag tillfälle att
tala i den sjunde boken. 2
GRYTSTÖPARE. GRYTMAKARE. KANNOGJUTARE. AMFORARII.
KLOCKGJUTARE. BÖSSGJUTARE.
Prof på grytstöparnes och kanngjutarnes arbeten äro i det
föregående lemnade fig. 65 samt 185—187. Jag har i underskriften kallat
den första figuren en malmkittel. Det hade varit bättre att sätta gryta;
detta ord finnes med runor tecknadt å en figur af samma slags
kokkärl hos Olaus Magni (bok 13 kap. 35). Ett kärl liknande fig. 186
förekommer i samma teckning med det i runor skrifna namnet kanna.
Det äldsta bevarade skråt för gryt- och kanngjutare i Sverige är
tillkommet kort efter medeltidens slut. Enligt detta fick i Stockholm
ej finnas mera än fem grytgjutare och fyra kanngjutare. De förre
skulle som mästareprof tillverka en mortare (mortel), en bradpanna
(stekpanna) och en gryta, de senare en flaska, ett tennfat och en kanna.
Dessa nio handverkare måste hafva haft godt tillfälle till arbete,
eftersom skråt förbjuder köpmän och andre att handla med sådana artiklar,
som af desse yrkesidkare kunde tillverkas.
Gryt- och kannstöpare voro skyldige att märka sina arbeten, men,
såsom redan blifvit anfördt, mästaremärkena äro ganska sällsynta på
1 Dessa vapenmärken omtalas flerstädes i Peringskölds Monumenta Uplandica.
2 Om glasmålningen kunna närmare upplysningar hemtas i Bruno Buchers
Geschichte der technischen Künste del 1, s. 57 f., Viollet-le-Duc, Dictionnaire
d’architecture del 9 art. Vitrail, Schäfer, Die Glasmalerei des Mittelalters und der
Renaissance samt de arbeten, som af desse tre författare citeras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
