Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
498 GLASMÅSTARE.
allt mer hufvudsak, de från förhängena lånade blomster- och
bladmotiven krympte samman, fingo småningom plats allenast i listverk,
försvunno till sist för att efterträdas af arkitekturmotiv. En större
mångfald i färger visar sig: förut användes, utom grisaille, 1 nästan
uteslutande blått, gult och rödt. Man lärde sig att göra glasstyckena
större, hvarigenom det blef lättare att undvika störande blylister. Man
använde ock glasstycken sammansatta af två skifvor, den ena ofärgad, den
andra färgad, men genom den ofärgade verkande med svagare glans. Nya
nyanser åstadkom man genom att slipa bort delar af det färgade glaset,
så att dagrar och ljusare ornament uppkommo. Andra nyanser
åstadkommos genom att vid hvarandra fästa olikfärgade glasskifvor, så att
de inre och yttre ytorna voro af olika färg. Utom svartlod använde
man äfven s. k. konstgult, en blandning af bränd ockra och
svafvelsilfver. 2 I de partier, som slipats ut i det röda glaset, kunde andra
färger anbringas för att brännas fast. 3
I Sverige finnas prof på denna glasmålningens andra period, såväl
utan som med utslipningar i det färgade glaset, såväl utan som med
användande af konstgult, de flesta i eller från gotländska kyrkor.
I Fornminnesföreningens nyss anförda planchhäfte äro fönster i Lye
kyrka återgifna. Desamma, liksom andra, förekomma i trogna kopior
i Statens Historiska Museum. Lyefönstren sakna utslipade partier
och visa ingen användning af konstgult, hvadan det blir nödigt att
hänföra dem till 1300-talets midt. Utom Gotland finnes allenast
enstaka målningar, t. ex. i Småland, Närike och Vestmanland.
Ju längre det led mot medeltidens slut, desto mer förvandlades
glasmålningen. Förbättringar i den tekniska behandlingen gjorde det
möjligt att få glasstyckena ännu större och å dem anbringa flere färger; man
ville då ej längre använda de former och framställningssätt, som konsten
i sin början hade betingat, man ville å de stora fönstrens glas anbringa
bilder efter samma reglor, som voro antagna för målningen af taflor.
Under denna period åstadkommos visserligen prydliga konstalster, men
deras verkan är en helt annan än den, som förut vanns, och
undergångens stund var snart inne, emedan man oförsagdt hade skridit
utöfver den naturliga begränsningen för glasmålningen.
Från denna glasmålningens slutperiod finnas i Sverige inga
glasmålningar qvar, och vi kunna derföre icke veta, huruvida man hos oss
följde den utländska utvecklingen i spåren. Med dennas alster kunna
vi nämligen icke sammanställa de målade sköldemärken, som 1400-talets
stormän plägade anbringa i kyrkorna, mest synes det i de uppländska.
1 Teckningar med svartlod å ofärgadt glas, som dock genom ofullkomlig
beredning var något grönaktigt.
2 Grisaille med tillsats af konstgult kallades i Frankrike cirage.
3 Som de äldsta glasmålningarna af detta slag anses de, som i senare hälften af
1300-talet insattes i domkyrkan i Frankfurt am Main (de utbyttes mot hvitt
glas år 1782).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
