Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BÖSSGJUTARE. GULDSMEDER. 505
sala och åter till Mecheln, det senare under förutsättning, att Simon
ej finge någon mer klocka att gjuta i Sverige.
Om bössgjutarne i Sverige har jag i tekniskt hänseende intet att
meddela. Af ett bref från år 1525 framgår, att man för att få en god
bössgjutare behöfde vända sig till utlandet.
GULDSMEDER. AVRIFABRI. GULDSLAGARE. 1
Att under hemslöjdens tid i vårt land de ädle metallerne
bearbetades med synnerlig skicklighet, har jag redan i det föregående
visat (s. 221 f.). Här hafva vi att sysselsätta oss med det skråbundna
guldsmedsarbetet, det enda af vår medeltids yrkesarbeten, som vi kunna
grundligt studera, emedan dels ganska många originalföremål finnas i
behåll, dels urkunderna stundom lemna värdefulla upplysningar. Af
alla yrkena var helt visst guldsmedens det, som under den nya tingens
ordning, sedan regeringen börjat vinnlägga sig om stadsväsendets
utveckling, trägnast höll sig till städerne, i hvilke en guldsmed lätt fick
tillfälle att arbeta för förmögne borgare, för andlige och verldslige
stormän, under det en på landsbygden böosatt guldsmed skulle fått få
och mindre bemedlade kunder. I följd af detta förhållande måste för
öfrigt guldsmidet ganska tidigt förlora den karaktär, som
uppenbarar sig i de hedne guldsmedernes arbeten och som helt visst bevarades
i de arbeten, som utfördes af de förste till städerne inflyttade
guldsmederne och deras närmaste lärjungar: den lifligare beröringen med
utlandet och dennas inverkan såväl direkt på handverket som på de
smyckeköpandes smak måste framhålla de utländska motiven såsom
mest värdiga att efterbildas.
Till ersättning för den skizzerade arten af de skildringar jag lemnar
af de öfriga yrkena, förnämligast i följd af källornas torftighet, skall
jag söka af guldsmedens verk lemna en utförd skildring, hvilket torde
få anses så mycket lämpligare, som det han åstadkom i många fall stod
konstens område mycket nära och derföre mer än mycket annat är
betecknande för medeltidens förhållanden.
Till en början skall jag sysselsätta mig med den tekniska sidan
af guldsmedens uppgift och dervid redogöra för metallens behandling,
för användandet af stenar, för emalj och niello samt för sigilltillverkning
som vanligen utfördes af guldsmeder. Derefter kommer jag att gifva
en öfversigt af guldsmidets utveckling under vår medeltids perioder.
METALLENS BEHANDLING. Redan under en tidig del af
medeltiden började kopparn i Sverige upphemtas ur grufvorna, silfvergrufvor
1 Till undvikande af upprepningar kommer jag att här med guldsmidet
sammanställa icke blott silfversmidet, utan äfven det finare bronsarbetet. Jag behöfver
icke säga, att uttrycken smed och smide äro något oegentliga, eftersom
gjutningen naturligtvis förekom i ganska stor mon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
