Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GULDSMEDER: EMALJ. 517
blifva mycket dryga. 1 Äfven torde man hafva funnit det för
besvärligt att löda fast guldlamellerna. Från den tiden anbragtes emaljerne
oftast på koppar.
Att gropemaljen upptogs för att ersätta väggemaljen icke i det
sedermera genom sin emaljtillverkning fräjdade Frankrike, utan i
Tyskland, framgår af flere omständigheter. Föremål finnas bland de
rhenländska arbetena, å hvilka en och annan gropemalj förekommer mellan
ett större antal väggemaljer eller tvärtom. 2 De äldste gropemaljerne
förekomma i Rhendalen och Neder-Sachsen, t. ex. i Siegburg, af hvars
många med gropemaljer prydda föremål några anses tillhöra densenare delen
af 900-talet, i Aachen, på den af kejsar Henrik II (1002—1024) skänkta
predikstolen. Å en del af dessa tidiga gropemaljer finnas inskrifter,
som tydligt angifva deras tyska ursprung. Ett kors, som enligt en
gammal berättelse upptagits ur en graf, tillhörig biskop Raginfrid af
Chartres († 960), men som helt visst tillhör det följande århundradet,
är, enligt inskrift, tillverkadt af en frater
Willelmus; allenast en tysk inledde detta
namn med ett w — en fransman hade
i stället skrifvit gu. En relikgömma
med emalj i den welfiske skatten har
inskriften Eilbertvs Coloniensis me fecit.
I Kloster-Neuburg i Österrike och i
Tournai i Belgien finnas emaljer, utförda af
en mästare Nicolaus i Verdun — denne
stad tillhörde på 1100-talet Tyskland.
Man säge icke — icke ens
Fransmännen säga det nu — att frånvaran af
franska person- och ortnamn å sådana
tidiga emaljer är rent tillfällig. Det
finnes nämligen bestämdt vittnesbörd derom, att man ej lika tidigt
som i Tyskland kunde i Frankrike, åtminstone icke lika bra, utföra
emaljer. När den fräjdade abbot Suger något af åren 1137—1144 ville
pryda sin kyrka i St. Denis med emaljer, fann han sig föranlåten att
skrifva efter ’lotringske guldsmeder’. Såväl Köln som Verdun ligga
inom Lotringen. 3
KOUNSN
aaa, c
ZZ 4
14 G
=— qpfii.
1
7
1 —.
SS
231. Rhenländsk väggemalj.
Fig. 231. Från Linköpingsmitran (deponerad i Statens Historiska Museum).
1 Man försökte i det byzantinska riket, antagligen af sparsamhetsskäl, att ersätta
guldlamellerne med ribbor af koppar. En sådan emalj finnes afbildad i
praktverket öfver furst Basilewskis samling, som han och hr Darcel utgifvit (pl.
XIV). Denna metod vann dock tydligen ej erkännande: kopparlamellerne voro
genom sin grofhet störande. Ett annat prof på väggemalj med kopparlameller
— vedervärdigt — är återgifvet i Buchers Geschichte der technischen Künste, del.
1, s. 56.
2 T. ex. på två kors från S. Blasii kyrka i Braunschweig (nu i Welfiske skatten,
för tillfället utstäld i Wiens konstindustrimuseum).
3 Förtjensten att hafva häfdat den rhenländske emaljens företräde i ålder
framför den franske tillhör hr F. von Qvast. Hans åsigt försvaras af så framstående
franske forskare som hrr de Labarte och Darcel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
