Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
518 GULDSMEDER: EMALJ.
Att här återgifva ett prof på rhenländsk gropemalj kan icke komma
ifråga, icke så mycket derför att ett sådant prof, för att vara dugligt,
måste utföras i färgtryck, som fast mera derföre att jag icke känner
något enda alster af denna konst, som under medeltiden kommit till
Sverige.
I Rhentraktens kyrkor finner man ännu många betydande alster af
ortens emaljkonstnärer. Månge Svenskar besöka staden Köln. Vilja de
gå öfver floden, för att i Sankt Heriberts kyrka i den midt emot
liggande staden Deutz betrakta helgonets, antagligen år 1147 fullbordade
relikskrin, skola de få ett fullgodt begrepp såväl om den romanska
periodens mästerskap i guldsmedsarbete, som om den rhenländske
emaljens förträfflighet.
Då de tyske emaljerne hade väckt ett sådant uppseende och vunnit
så stort tycke, att man i Frankrike fann det lämpligt att dit inkalla
tyske arbetare, kunde det icke dröja länge innan man i Frankrike
började eftergöra de tyske emaljerne. Hufvudorten för emaljindustrien
i Frankrike blef Limoges, hvars arbeten af detta slag första gången
omtalas i en skrifvelse, som anses höra till år 1170. Under den
följande tiden öfverflyglade den limusinska emaljindustrin den tyska.
Andlige voro i Rhendalen tillverkare af emaljer. I Limoges var
emaljtillverkningen en borgerlig industri. Hur högt denna industri
stod, kunna vi se af en i det följande införd figur, som visar ett på
Gotland funnet kärl, hvars emaljer nu äro i det närmaste förstörda,
men hvilkas ursprung ganska visst är franskt. 1 Men för att
tillfredsställa den betydliga efterfrågan som förekom, drefs den franska
emaljindustrin också helt fabriksmessigt. I alla Europas land — åtminstone
norr om Alperna — som hade del i medeltidens kultur, finnas
emaljarbeten, som sinsemellan hafva den fullständiga likhet, som allenast det
i stor skala bedrifna fabriksarbetet förlänar. Ett par exempel må här
anföras. 2
Fig. 232 visar ett delvis emaljeradt krucifix från en svensk kyrka,
som jämte flere andra af enahanda beskaffenhet förvaras i Statens
Historiska Museum. I snart sagdt alla utländska medeltidssamlingar finner
man kors af alldeles samma slag. 3
Fig. 233 visar ett relikskrin, som ännu förvaras i en svensk
landskyrka, hvarest det utan tvifvel är församlingen till ringa glädje, men
hvarifrån jag fåfängt sökt förvärfva det för Statens Historiska Museum,
1 Jfr Månadsbladet, nr 19.
2 Skilnaden mellan de tyske och franske gropemaljerne visar sig tydligast i
färggrupperingen — bland annat kunde man ej i Frankrike åstadkomma den rent
hvita färg, som de tyske emaljerne visa. Jag kan ej här inlåta mig på en
framställning af de två skolornas olika färger, då detta skulle föranleda införandet
i min bok af en del färgtryckta föremål, som icke komma Sverige vid.
3 Ett exempel må vara nog: ett kors af detta slag finnes i den dyrbara samling
i Sigmaringen, som tillhör furst Karl Anton af Hohenzollern. Det är afbildadt
af Hefner-Alteneck i Die Kunstkammer S. K. H. des Fürsten Carl Anton von
Hohenzollern-Sigmaringen pl. 33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
