- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Första delen /
545

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

GULDSMEDER: 1 200-TALET. 545

är ju allenast ett enda fynd med angelsaksiska mynt anträffadt och
detta synes, att döma efter fyndets öfriga innehåll, hafva kommit till
trakten af Göta elfs mynning — således till trakten af det intill år
1136 betydande Konungahälla — från Danmark. Men att under
1000-talet svenske män färdades till England intygas af den tidens
runskrifter, och till slutet af denna de engelska färdernas tid torde den
helige Botvids handelsresor hafva hört. De öfriga engelska namnen
i vår kyrkohistorias första del och de engelska arbeten, som, efter hvad
nyss uppgafs, äro omtalade i urkunderna eller till vår tid bevarade,
torde bero på förbindelser af rent kyrklig natur, hvilkas inverkningar
väl kunna spåras å de gudstjenstliga föremålen, men knappast sträckte
sig till det öfriga af konst- och slöjdverksamheten. 1

Då före Folkungarnes regeringstid svenska urkunder äro ytterst
få, ega vi ej tillfälle att från dem komplettera hvad vi af bevarade
föremål kunna inhemta rörande arbetet i ädla metaller i vårt land intill

midten af 1200-talet.

Den romanska konsten, liksom de romanska språken, härledd från
ett romerskt element, kräfde någon tid för att vinna full utbildning.
Denna konst var i sitt uppträdande rik, han egde en allvarlig, gedigen,
en något tung karaktär. Den uppstigande rörelsen, som röjer sig i
hvalfbågar, dörr- och fönsterbetäckningar, når regelbundet sin
höjdpunkt och sänker sig derefter, lydande tyngdkraftens lagar och dermed
gifvande en viss känsla af tyngd. Se vi på de kapitäl, som uppbära
bågarne, äro äfven de gemenligen tunga, och de rika ornament, som
de visa, sprida sig, föga upphöjda, öfver de breda ytorna.

Men sedan man vederbörligen hade satt sig in i denna på lån
utifrån grundade stil, vaknade hogen för och kraften till ny, längre
gående verksamhet: ett friskt svallande lif uppenbarar sig i alla
möjliga afseenden, inom alla den romanska verldens områden. Den nya
rörelsen framkallar en ny stil, icke främmande för den föregåcende
tidens, utan konseqvent utvecklande hvad denne hade förberedt. Man
har med skäl kallat denna period och denne stil öfvergångens,
ehuruväl öfvergången till något verkligt nytt, till den gotiska stilen, ej
fullbordades annat än i Frankrike, hvars tidigare vunna resultat i detta
afseende adopterades af de öfriga landen. Denna öfvergångens stil
karakteriseras af förkärleken för spetsbågen, af benägenheten att låta
stenen få behålla af sin tyngd så litet som möjligt, af lusten att låta
ornamenten kraftigt och lifligt springa ut ur stenmassan eller ur hvilken
massa som helst, i hvilken man arbetade.

1 Till vittnesbörd om det engelska inflytandet å det kyrkliga området torde vi
få räkna Skälfvums kyrkas (Vestergötland) gamla tympanon med
konstnärsnamnet Othelric; jfr Från äldre tider s. 35.

Hildebrand, Sveriges Medeltid 1. 35

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 4 11:11:13 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/1/0563.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free