Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GULDSMEDER: GULD OCH SILFVER. 561
Om guldets och silfrets finhet finnas endast knapphändiga
uppgifter, alla från medeltidens slut. År 1473 föreskref riksrådet, att
guldsmederne skulle arbeta godt och ofalskt silfver samt icke sämre guld
än rhenskt guld. År 1489 klagade inför rikets råd fullmäktige för
guldsmedsembetet i Stockholm, att månge finnas i deras embete, som
mycket förvärra silfverskedarna och boblanda silfret med koppar, så
att silfver besprides kring om meniga riket i skedar och andra
orättfärdiga gerningar, som så beblandade äro, riket, myntmästarne och
flere guldsmeder, som rättfärdige äro i sin gerning, till stor skada.
På grund af detta förnyade riksrådet en tidigare bestämmelse, att lödig
mark godt silfver skulle hålla halfåttonde lod fint silfver. År 1529
förnyado k. Gustaf föreskriften, att det guld, som användes, ej fick vara
sämre än det rhenska.
Med rhenskt guld menades den guldblandning, som förekom i de
rhenländska efter italienskt mönster präglade guldmynten (floriner,
guldgyllen). Deras halt var icke alltid densamma, ty den visade en
betänklig benägenhet att sjunka. Rhenländska guldgyllen voro i omlopp
i Sverige, många hafva också hittats i vår jord, i allmänhet hörande
till början af 1400-talet. Deras halt är i allmänhet 0,75—0,80 (omkr.
18—19 karat).
Uppgiften att silfret, enligt riksrådets beslut af år 1489, skulle
innehålla allenast 71/ lod fint silfver d. v. s. 46,87 %, är orimlig. Detta
riksrådets beslut förekommer allenast i en afskrift, tillhörande den
Nordinska samlingen i Uppsala universitets bibliotek, och man torde
derföre vara berättigad att misstro uppgiften. I en ordning för
guldsmederne af år 1594 bestämmes silfrets halt till 131 lod d. v. s. 84,37 %.
Halffjortonde lod utskrifvet med romerska siffror har utseendet xiiij.
Jag antager, att antingen genom otydlighet i handskriften af år 1489
eller genom oförstånd af afskrifvare xiiij blifvit läst som viij.
I utlandet voro förhållandena något vexlande. I Wien föreskrefs
kort efter midten af 1300-talet, att guldet skulle hålla 20 karat d. v. s.
83,3 /. I Ulm skulle år 1394 guldet hafva 18 karat d. v. s. 75 %,
samma finhet fordrades vid ungefär samma tid i Hamburg och i
Strassburg; i den senare staden höjdes halten år 1534 med en half karat.
I Paris skulle det arbetade guldet under 1300-talet hålla 191/ karat.
För Ulm bestämdes år 1500 att silfret der, liksom tidigare i Augsburg,
Nürnberg och Konstanz, skulle vara trettonlödigt. I Strassburg
bestämdes halten år 1534 till 131 lod. I Lybeck skulle silfverhalten
enligt 1492 års guldsmedsskrå vara femtonlödig. I Paris var den i början
af 1300-talet bestämd till 11 deniers 12 grains, men sänktes år 1378
till 11 deniers 9 eller 7 grains. 1
1 H. Meyer, Die Strassburger Goldschmiedezunft s. 169, 193 f. Berlepsch, Chronik
der Gold- und Silberschmiedekunst; Fagniez, Etudes sur l’industrie et la classe
industrielle à Paris au XIII:e et au XIV:e siècle.
Hildebrand, Sveriges Medeltid 1. 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
