Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
562 GULDSMEDER: GULD OCH SILFVER.
Rörande finheten af det guld och silfver, som användes i Sverige
under medeltiden, erhålla vi kännedom genom de analyser, som utförts
i k. Myntet och numera utföras å k. Kontrollverket af fynd, som
hembjudas till statens historiska och numismatiska samlingar.
Mot slutet af den hedna tiden och först i början af medeltiden
d. v. s. under hvad vi kunna kalla Sveriges silfverperiod, var guld- och
silfverhalten mycket hög. I ett rikt silfverfynd (från Fölhagen på
Gotland) förekom en liten stång af guld, hvilket i k. Myntet uppgafs
vara bergfint. I sju andra fall var guldets halt 0,930, 0,945, 0,960, O,961,
O,970 och 0,986 (två gånger). I åtta fall hade silfret en halt af 0,890,
O,905 (två gånger), 0,920, 0,925, 0,930, 0,940 och 0,954.
I det stora Vårbyfyndet, som i det föregående omtalats såsom
hörande till den senare delen af 1000-talet, var silfverföremålens halt mycket
vexlande. Ett rundt spänne visade 0,76, bältets hängsmycken 0,82,
bältets beslag 0,86, två ringsöljor 0O,92 och silfverperlorna 0,97. Två
andra fynd från samma tid visa en halt af 0,69 och 0,70, d. v. s. mindre
än tolflödigt silfver. För fynden från slutet af 1100-talet har jag
antecknat 0,90, 0,94, O,95 och 0O,96 d. v. s. i allmänhet mera än
femtonlödigt. För 1200-talet har jag för guld antecknat 0,75, 0,86, O,90 och
O,92, för silfver O,70, O,75 O,90 (2 gånger) och 0,92. Af de analyserade
föremålen kan ett eller annat höra till 1300-talet. För 1400-talet visar
en guldanalys 0,96, sex silfveranalyser 0,75, 0,90 (två stycken), 0,9,2
O,93 och 0,957. Af de analyserade föremålen kan ett eller annat
tillhöra början af 1500-talet.
Ett betänkligt vittnesbörd om den brist på noggrannhet, som i Sverige
användes vid profningen af ädle metaller, lemnas af en skrifvelse af år
1490 från fyra edsvurne guldsmeder (aurifabri iurati) i Nürnberg:
guldsmedsembetet i Stockholm hade, af nu okänd anledning, funnit sig
föranlåtet att genom två personer, som i svarsskrifvelsen erhålla de vackre
titlarne honesti, providi et prudentes, ärlige, förtänksamme och kloke,
till guldsmedsembetet i Nürnberg öfversända fyra silfverstycken med
uppgift om deras halt, efter Stockholmsbegrepp, och med begäran om
embetets omdöme. Detta utföll temligen ofördelaktigt, i det alla profven
visade sig underhaltiga: det första t. ex. som i Stockholm ansågs hålla
151/ lod d. v. s. 96,87 , befanns vara endast femtonlödigt. I
sammanhang dermed omtalas, att i Nürnberg skulle den guldsmed, som
tillverkat ett silfverarbete, uppvisa detta för beskådarne, hvilke med en
grafstickel uttogo ett prof, som lades mellan två glödande kol; om
profvet efter denna upphettning befanns bestå, försågs det arbetade
föremålet med stadens märke. De nürnbergske guldsmederne ansågo
silfret behöfva hafva en halt af 141/ lod och sände, för större säkerhets
skuld, två prof till undersökning. Stockholmsguldsmederne hade begärt
intyg af magistraten, men guldsmederne i Nürnberg voro ej hugade
att begära ett sådant: magistraten litade i sådana fall på dem, men de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
