Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KAMMAKARE. 565
Hattmakare omtalas högst sällan i svenska urkunder och torde vi
deraf kunna draga slutsatsen, att hattmakeriet ej hos oss bedrefs i stor
skala, så mycket hellre som filthattar i Danzigs räkenskapsböcker
omtalas bland sådana föremål, som exporterades till Sverige.
För formen på hattarne, som under medeltiden voro mjuke, får
jag tillfäålle att redogöra i den modeöfversigt, som skall lemnas i den
tredje boken.
KAMMAKARE.
Jag har icke i någon svensk urkund sett en kammakare omtalas, 1
men att sådane funnos torde vi kunna anse vara visst, så mycket mera
som af andra kända embeten svårligen något finnes, hvilket vi kunna
tilltro kamtillverkning; i Lybeck utgjorde kammakarne och
trälyktetillverkarne ett embete, men med afseende på de senare är det
bevisligt att åtminstone i Stockholm förfärdigades trälyktor af snickare, 2
men det är föga troligt att desse äfven gjorde kammar. Snickarne
torde icke hafva bearbetat andra råämnen än trä.
Att kammarne verkligen tillverkades inom landet torde vi få anse
vara fullt säkert. Fynden i vår jord visa, att kammar flitigt användes
af våre förfäder, såväl före som efter kristendomens införande i landet.
De material, som begagnades, funnos inom landet. Att den hedna tidens
kammar voro af inhemskt arbete kan ej vara tvifvel underkastadt.
Björköfynden och andra med dem samtida visa, hurudana
kammar användes mot slutet af den hedna tiden. Man tog en större
aflång skifva af elghorn, hvilken man gaf nödig fasthet genom att
utmed den öfre långkanten, å båda sidor, fästa ribbor af samma material.
Sedan dessa blifvit fastnitade, bildades kammens tänder genom sågning;
som sågen ej alltid var af finaste slag, kunde afstånden mellan
tänderna blifva ganska betydliga. En kam af detta slag är afbildad fig
310. Ibland hade dessa kammar tandraden skyddad med ett fodral.
Kammar med två tandrader förekommo först mot sjelfva slutet af
den hedna tiden, t. ex. i den rika begrafningsplatsen å Hemse
annexhemman på Gotland. 3
Medeltidskammarne voro af olika form. Långkammarne synas hafva
varit mindre vanliga. Någre sådane, funna bland lemningarna af
Vårfruberga systrakloster, förvaras i Statens Historiska Museum. De måtte
hafva varit temligen obehagliga att använda, alldenstund de äro
tillverkade af jernbleck.
1 I Norge omtalas kammakare år 1274 (Berch, Om handtverkeriernas ålder, i
Samlaren V, 1774).
I Helgalekamagillets räkenskaper talas om arbetslönen, som snickaren fått för
lyktan. — I Visby omtalas lyktenmakere.
Stephens har i sitt stora verk Oldnorthern runie monuments del 1 afbildat en
i Statens Historiska Museum förekommande kam, hvilken enligt honom har en
inskrift med den äldre runradens tecken. Kammen kan dock ej vara tillverkad
förr än långt efter det denna runrad upphörde att begagnas i Norden.
2
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
