Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TORGDAGAR. 595
borgarens öde var att med afseende på lifsmedel vara beroende af den
kringliggande landsbygden.
Det enklaste sättet att för honom betrygga hans uppehälle var att
förse staden med rätt att en gång i veckan ecller två gånger hafva
torgdag, på hvilken bönderne infunno sig med sina landmannaprodukter.
I senare stadsprivilegier förekomma vanligen noggranna bestämmelser
härom. Det är tillräckligt att anföra några exempel. Hedemora
privilegier af år 1446 omtala en marknad (rättare torgdag) hvar lördag för lärft,
vadmal, skor, korn, malt, mjöl, fläsk, kokött, fårkött, humle, salt och
ätande varor — här är privilegiet af något blandad natur: salthandeln
kunde svårligen komma staden till godo, utan måste hafva varit afsedd
att fylla behofvet af denna nödvändighetsvara på landsbygden; de tre
först nämnda artiklarne antyda, att staden, som var ny, icke stod mycket
högt i industrielt hänseende. Lidköping hade, enligt privilegierna af
år 1532, torgdag på lördagen, och fick man då ’köpa och sälja såsom
i andre köpstäder i riket.’ Skara erhöll genom privilegier af år 1527
egna torgdagar om Vårfrumessa dyra (15 augusti), Vårfrumessa senare
(8 september), Tomasmessa (21 december) och skärtorsdagen samt en
dag i hvar vecka. Vestervik fick, enligt privilegierna af år 1531,
hafva två torgdagar i veckan.
Erfarenheten visade emellertid, att icke ens med tillhjelp af de
regelbundne torgdagarne stadens behof kunde tillfredsställas. För
Vestervik föreskrefs visserligen, att stadens borgare icke fingo idka
landsköp, men stadgandet (af år 1531) var obilligt, ty ungefär vid
samma tid (år 1532) medgafs det åt Lidköpings borgare att i trakten
köpa sin bergning, korn, råg, malt, mjöl, fä, får och andra ätande varor,
dock med förbud för de förmögne att ’utmånga’ d. v. s. med förtjenst
sälja sådana varor till de fattiga i staden, dem till tunga och besvär,
ja det finnes af år 1529 ett allmänt medgifvande för städer att idka
landsköp, dock endast ’till kost och färsk mat.’ Enskilda privilegier
voro förut gifna i samma syfte. Så t. ex. var köttmångarne genom
k. Magni stadslag tillförsäkrad rätten att en viss tid om året i
landsbygden uppköpa boskap. På grund af särskildt ömmande
omständigheter kunde regeringen finna sig föranlåten att gifva mera
vidtgående förmoner. Så erhöll Ulfsby (Björneborg) ’af synnerlig ynnest’
år 1365 tillstånd att handla på Norrbotten. Lidköpingsborne hade fri
seglats och köpslagan i egna skepp i tre vermländska hamnar
(Väsehärads, Ölmehärads och Varnums).
Torgdagarne utgjorde sålunda ett vigtigt afbrott i veckans dagliga
lopp. Annu mera framstående var det afbrott, som vållades genom
den om icke hvarje stad, dock de fleste städer beviljade rätten att
vid viss tid på året hafva en marknad. Äfven i detta fall må några
exempel göra till fylles. Enköping hade marknad tjugondedag jul
(omtalad år 1502) och det föreskrefs år 1535, att bönderne, som till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
