Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MARKNADER. 597
lämpade det sig synnerligen väl för regeringen att till de
marknadsbesökande ställa skrifvelser, för hvilkas innehåll man önskade en större
spridning, eller att i maktpåliggande angelägenheter underhandla med
marknadsfolket, hvilket t. ex. konung Gustaf ofta gjorde.
Om marknaderne lemna dessvärre medeltidens svenska urkunder
inga detaljupplysningar, hvadan jag här ej ens vill försöka att skildra
den brokiga tafla de erbjödo. Af k. Magni stadslag (köpmalabalken
kap. 20) synes, att marknaden inleddes med lysande af frid, en nödig
åtgärd, då så mycket folk samlades och tvister lätt kunde uppkomma
om mitt och ditt. 1- I Tyskland gafs med klockringning signal till
marknadens öppnande och afslutande och under hela den fridlysta tiden satt
på ett torn eller på stadsporten ett kors, en fana eller en sköld med
bilden af en handske. Det var nämligen sed, att konungen eller i
allmänhet landets herre, när han gaf en stad marknadsrätt, sände honom
till tecken dertill en handske.
Den dag köpmännen kommit till staden och ordnat sina lager i
stånden fingo de på aftonen börja försäljningen. Derefter räckte
marknaden i två dagar. Var den ene af desse dagar en söndag, måste
handeln hvila, för att följande dag fortsättas. Några handskrifter af
stadslagen tala om en tredje marknadsdag, under hvilken man icke
fick köpslå annat än med stadens egne borgare.
Det är lätt att inse, hvilken stor rol marknaderne skulle spela
under en tid, då samfärdseln var förbunden med stora svårigheter. I
orter, som lågo fjärran från städer, kände man svårigheten att komma
till marknader tung, och det blef nödigt att hålla marknader äfven i
orter, der stad icke fanns. År 1508 begärde den ’fattige allmogen af
meniga Dalsland’ hos riksrådet att få hålla två marknader om året vid
Dalaborg, den ene under fastlagen, den andre sankt Mattei dag om
hösten; eljes voro de tvungne att som hittills föra alla sina varor, oxar,
smör och ost ur riket till Viken för att i stället inköpa salt och fisk.
Vadsbobönderne begärde, likaledes i början af 1500-talet, att få hålla
en marknad om året, annandag pingst, vid Bjursätra ås ’för sin trång
skuld för salt och fisk och för jern.’ Olaus Magni omtalar (bok 20
kap. 1) den stora marknaden vid Torne, till hvilken samlades
’Hvitryssar, Lappar, Bjarmer, Bottenbor, Finnar, Svenskar, Tavaster,
Helsingar och Norrmän. År 1331 omtalas Helsingarnes marknad, som hölls
vid midsommartiden. Under Vadstena klosters blomstringstid
strömmade så mycket folk samman, att tillstånd måste gifvas till hållande
af en marknad utanför staden.
I Tyskland kallades marknaden messe, emedan den stod i
sammanhang med kyrkliga fester. De helgonnamn, som flere svenska
marknader ännu bevara, visa att samme sed fanns i Sverige. Man ville
1 Friden gällde äfven färden till och från marknaden. Jönköping fick år 1506
en marknad der fritt att köpslå, der fritt att vara och dädan fritt igen att
komma. I denna frihet torde inneslutas frihet från öfvervåld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
