Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
606 SJÖRÖFVARE.
dock, att i detta fall äsyftas ofred öfvad af Lybeckarne sjelfva. Så
mycket betydde emellertid redan då den ej synnerligen gamle staden
vid Trave, att jarlen var den förste att bjuda handen till förlikning.
Det är i allas minne, att k. Birgers sista regeringstid var full af
ofrid. En späd gosse sattes år 1319 på tronen, två partier tvistade
om rätten att fatta regeringens tyglar. OÖförvägnast af alla var hr
Knut Porse, konungens moders gunstling och höfdinge på Varbergs
hus. Han vägade på egen hand föra krig än mot Danmark, än mot
Sverige. År 1323 satte han sig i besittning af ett skepp, som hade
lupit in i Marstrands hamn. Ombord funnos varor, som tillhörde
andlige, hvilke icke voro villige att tåligt bära förlusten och som hade
makt att pocka på sin rätt. Hr Knut måste utgifva skadeersättning.
Han talade dervid om sin våldsgerning i mildrande ord: han hade
’dessvärre kommit att hindra fartyget’! Allt som oftast under de följande
åren framkallade de olyckliga förhållandena i Danmark under den
jämmerlige k. Kristofers tid våldshandlingar på sjön, den fredliga
samfärdseln på hafvet och handeln till oberäknelig skada. År 1332 måste
Lybeckarne sända tio stora kuggar och fyra snåckor till Öresund, samma
år måste k. Magnus sända dit krigsskepp. I Danmark fejdades
tidtals under de följande åren. Hr Sigvid Ribbing, höfdinge på
Falkenbergshus, förde krig mot Lybeckarne, emedan ’han ansåg dem hafva
vållat en hans tjenares död. Sjöröfvare svärmade kring kusterna, efter
hvad k. Magnus yttrade år 1336.
Detta år medförde dock bättre utsigter för freden. Två lybska
rådmän seglade vid midsommartiden öfver till Sverige. Ute på sjön
slöto de sig till det skepp, i hvilket hertig Albrekt af Meklenburg
och hans unga fru foro till Stockholm. Vid södre änden af
Kalmarsund mötte dem hertiginnan Ingeborg och förde dem under klingande
spel till Kalmar. Efter fem dagars festligheter foro de alla till
Stockholm, der ännu större fester väntade: k. Magnus och hans gemål kröntes
i närvara af rikets högsta herrar och fruar, der åts och dracks i en för
de många gästerna uppförd sal, der utdelades riddarslag, der roade
man sig med dans och dyst. Länge varade dessa fester: Lybeckarne
vände icke åter förr än den 15 augusti. De förde då med sig hvad
vigtigare var än alla minnen af glade dagar, nämligen de privilegier,
som konungen fyra år tidigare fhade- vägrat att gifva samt löfte om
skoningslöst förfarande mot Sorofvarne. Att konungen härvid ej gaf
allenast tomma ord, visade han genom att göra slut på tvisten med hr
Sigvid samt genom att tilldöma Lybeckarne ersättning för ett skepp,
som flere år tidigare hade uppbringats af en svensk ädling. Fullt blef
dock ej osäkerheten afhulpen. År 1339 slöto Lybeck, Wismar,
Rostock, Stralsund, Greifswald och två holsteinske grefvar ett förbund
till åstadkommande af en stadig fred på sjön, för hvilket ändamål de
sjöröfvare, som uppehöllo sig under Seland och annorstädes i Danmark,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
