Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJÖRÖFVARE. 613
sjelfve erkänt sig vara röfvare. Nya möten föreslogos, men hinder
uppfunnos gång efter annan. Till sist föll dom i saken vid ett möte
i Kalmar år 1400: de som föröfvat våldet skulle bekosta tre dagars
begängelse för de döda, sända tvåhundra pilgrimer till heliga orter,
kläda tvåhundra fattiga, stifta en evig messa i ett af Kalmars kloster,
i hvilket ock tre mördades vapen skulle upphängas, en cvig messa i
Kalmars stadskyrka, tre eviga messor i Thorn, Elbing och Danzig,
själamessor vid årets fyra tamperdagar, slutligen betala 4,000 svenska
mark i skadestånd. Lybeckarne skulle erlägga 1,000 mark och sända
femtio pilgrimer, det öfriga skulle Preussarne bekosta. Det dröjde
emellertid ganska länge, innan de preussiske städerne beqvämade sig
till att fullgöra bestämmelserna i domen. 1
För att visa, att medeltidens sista århundrade icke var mycket
bättre lottadt än perioden 1319-1434, vill jag här endast i korthet
påminna om de många och långa krig, som fördes i syfte att häfda
Sveriges sjelfständighet samt anföra ett par uppgifter om sjöröfverier.
Sedan k. Kristiern I hade vunnit sitt syfte att blifva erkänd konung
i Sverige, borde en lugnare tid hafva inträdt för samfärdseln öfver sjön,
men konungens förbittring deröfver, att hans förjagade medtäflare hade
funnit en fristad i Danzig, dref honom att anordna kaperier mot
Danzigarnes skepp och torde väl äfven andra hafva fått sitta emellan. Ett
stillestånd hade afslutats år 1462. Utan att detta hade blifvit
uppsagdt, lääjio konungen och hans gemål anfalla danzigska fartyg, som
passerade de danska farvattnen. Detta framkallade naturligtvis
repressalier från stadens sida och häftiga strider utkämpades på hafvet mellan
tvänne makter, som officielt hade fred med hvarandra. En danzigsk
bajflotta, som i Stora Bält hade öfverfallits af två danska örlogsskepp,
gick med seger ur striden och man fick fångarne att bekänna, att de
af konung och drottning blifvit utsände med särskildt uppdrag att
uppbringa skepp från Danzig. Det var dock icke allenast af de för
sådant ändamål utskickade fartygen, som man kunde befara anfall.
Några år före nyss omtalade tilldragelse hade k. Kristierns broder
grefve Moritz af Oldenburg, under färd från Stockholm samman med
några lifländska skepp, fått i sigte ett par större fartyg, som skulle
ut till Vesterhafvet. Genast anföll han dem, men drog det kortare
stråt och måste, sjelf sårad, vända åter till Stockholm. Så gick det
till under åren 1457—1464. 2
Om vi flytta oss ett par årtionden längre fram, till den senare
hälften af 1480-talet, varsna vi förhållanden, som af Olaus Petri skildras
på följande sätt: »efter det nu hr Ivar Axelsson hade Gotland inne
och dertill så många slott och län här inne i landet och var här stor-
1 Handlingarna rörande denna sak äro intagna i Koppmans Hanserecesse del. 4
och 5.
2 Styffe, Bidrag, del 3, s. CXIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
