Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
612 VITALIEBRÖDER.
ryska sidan. Vid Hoburgen mötte de derefter de preussiska och lybska
fredsskeppen. De lybska varsnade dem först och sände några snäckor
att rekognoscera, hvilka Kalmarskeppen helsade med skott. Snäckorna
vände om och rapporterade, att på skeppen funnos väpnade män.
Lybeckarne seglade då fram och fingo veta, hvarifrån skeppen voro och
hvad deras uppgift var. Derpå nalkades Preussarne, anföllo och togo
Kalmarskeppen. De påstodo derefter för Lybeckarne, att de hade tagit
sjöröfvare, hvilket desse bestridde. Man kom daå öfverens att föra
fångarne till Visby; i fall de der kunde öfverbevisas om brottsliga
afsigter, skulle de aflifvas. Preussarne harmades dock snart öfver denna
medgift och ville genast kasta alle fångarne öfver bord; de andre
svarade: »I hafven väl makt dertill, men vi vilja icke gifva fullbordan».
»I från Lybeck», svarade Preussarne, »ären danske, I viljen Danskarne
väll» Lybeckarne gåfvo icke efter, de ville ej göra annat än hvad rätt
var. Under färden till Visby kastade Danzigarne en del af fångarne
öfver bord. Någre räddades af Lybeckarne, hvilkas skepp till gengäld
beskötos.
Då man kommit till Visby, skyndade sig manskapet från Thorn,
Elbing och Danzig i land och ställde till ett möte i Vårfrukyrkan —
Tyskarnes kyrka — å hvilket de beskyllde Lybeckarne för likgiltighet.
De framställde äfven åklagare: en sade sig vara kommen från
Stockholm och hafva blifvit under färden utplundrad af Kalmarborne, en
hade legat vid Hoburgen och der fått sina kistor plundrade, en hade
mist gods, som sedan återfunnits på Kalmarskeppen. »Det hören I
nu väl, I från Lybeck», ropade Preussarne. På vägen till skeppen
öfverföllo de Lybeckarne, dödade två, sårade åtta. Då de kommit om
bord och fortsatte förhandlingarna, förmådde Lybeckarne ej
genomdrifva mera än att hvartdera partiet skulle döma sinec fångar. Samme
dag på aftonen kastade Preussarne sine fångar i hafvet. I allt
omkommo vid detta tillfälle 77 personer, bland dem två rådmän, tre
borgmästaresöner, tre rådmannasöner, tre ’gäster’, resten borgare och
deras tjenare.
Denna illgerning väckte naturligtvis den största förbittring.
Detvå nyss nämnde slottshöfdingarne, staden Kalmar, dr. Margareta skrefvo.
till högmästaren, till de preussiske städerne, till Danzig särskildt,
drottningen skickade en kanik från Linköping och en rådman från Kalmar
till högmästaren. Från alla håll kommo undvikande svar: detta vore
en sak, som angingo hansan i hennes helhet, Preussarne kunde icke
ensamme ingå i svaromål. Då möten föreslogos, kommo de fram med
undanflykter. År 1398 kommo de preussiske städerne öfverens att
gifva det svar, att allt som förekommit, hade varit fullkomligt korrekt.
Först år 1399 kom ett möte till stånd, vid hvilket Lybeckarne och
Preussarne afgåfvo hvar sin berättelse om förloppet, de senare en,
som uppenbarligen var falsk; de påstodo bland annat, att fångarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
