Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÄRDERNA TILL NOVGOROD. 641
Lybeck kom ganska snart att spela en hufvudrol. Redan år 1285
säga städerne Zwoll och Kampen Lybeck vara ’allas vårt hufvud’ (quasi
caput et principium omnium nostrum), ord, som vid det tillfället torde
få anses hafva en god tillsats af smicker, men under den följande tiden
fullt motsvarade verkligheten.
Det är tid att återgå till den punkt, der jag afbröt min
framställning, och att tala om den fordom så vigtiga handeln på Novgorod.
Jag har redan omtalat den vanligaste vägen till denne stad, genom
Finska viken, Neva, Ladoga och Volchov. Resan saknade icke
vedermödor. På Nevafloden måste varorna omlastas i småbåtar, som hyrdes
mot bestämd taxa, och skulle köpmännen vid första ryska station
anmäla sig, för att till sitt skydd erhålla en följeslage under
fortsättningen af färden. I Volchov, kort innan man hann fram till Novgorod,
måste annan hjelp anlitas, på det man skulle kunna komma upp för
det forsande vattnet, för hvilket det svenska namnet (vorsch) bevarades
äfven sedan det svenska inflytandet i dessa trakter var lyktadt. Denne
väg var emellertid ofta stängd, sedan Sverige hade sträckt ut sitt välde
äfven öfver Finlands sydöstra hörn, der Viborg trotsade Ryssarnes anfall
och beredde möjlighet till öfvervakande af köpmännens tilltag. Under
tider af örlig måste den svenska regeringen förbjuda alla handelsfärder
på Nevan, på det rikets fiender ej skulle erhålla hjelp genom de
främmande handelsmännen. Vid sådana tillfällen måste man välja någon
af de andre vägarne, genom Estland och Lifland, men man gjorde det
knotande, ty under medeltiden fann man det vida beqvämare att färdas
sjöledes. Men äfven här utöfvades kontroll, vissa afgifter voro lagda
på handelsfärderna till Novgorod och på det ingen skulle undandraga
sig dem, måste alla lagliga handelsresor utgå från någon viss stad. Att
färdas landvägen till Novgorod genom Preussen, Kurland och Finland
var rent af förbjudet: dels kunde man ej, då utgångspunkterne voro
månge, öfva kontroll, dels ville ’de gemene köpmännen’ cj tillåta någon
handel utgående från orter, i hvilke de icke hade något att säga.
Detta hindrade dock icke köpmän från Hamburg att smyga sig öfver
den finske gränsen in i Ryssland. Då de erhöllo uppmaning att afstå
från sådana färder, svarade de, att så länge andra nationer begagnade
den vägen, kunde äfven de göra det.
Såsom redan är nämndt, funnos i Novgorod två ’gårdar’, den ene
gutnisk med sankt ÖOlofs, den andre tysk med sankt Peters kyrka. Att
den gutniske gården verkligen grundats af Gutar och ej af Tyskar
bosatte på Gotland, är uppenbart. Men det gutniska elementet började
träda tillbaka på denne urgamle ryske handelsplats, det befanns då onödigt,
förmodligen ock rent af skadligt — genom kostnaderna — att hålla
gården vid makt, hvadan man tog sig före att hyra ut honom åt Tyskarne.
Hildebrand, Sveriges Medeltid 1. 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
