Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NOVGORODS FALL. 647
tidigare rättsinnehafvarne icke godvilligt beqvämade sig. Gotland ’vann
den tvetydiga utmärkelsen att framstå som en sjelfständig stat’, först
under k. Erik af Pommern, sedan han blifvit afsatt i bådc Sverige och
Danmark, 1439—1449, dercfter under hr Ivar Axelsson åren 1466—1487.
Under bådas tid blomstrade sjöröfveriet, hvilket gjorde Visbys betydelse
som handelsstad om intet. De ständiga förvecklingarna inom Ryssland
samt mellan detta land och den lifländske orden, äfvensom de lifländske
städernes deltagande i dessa stridigheter med dertill hörande
handelsförbud o. d. bragte småningom det största inflytandet öfver det
vacklande novgorodska faktoriet i de sist nämndes händer. Grunden till
detta nya herravälde var lagd under 1400-talets förra hälft, efter dess
midt var det kommet till full utveckling; Lybeck tog då någon
cnstaka gång del i behandlingen af de ryska angelägenheterna. De
lifländske städerne visade sig ytterst läraktige. Liksom hansan tidigare
hade gjort den ryske handeln till ett monopol för sig, så ville nu
Lifländarne hafva all fördel af honom. Mot försöken att från Preussen
och Polen landvägen föra varor till Novgorod gjorde de energiskt
motstånd och alla klagomål, som deraf framkallades, lemnades utan afseende.
Till sist funno Preussarne det vara bäst att upphöra med sitt knot,
förmodligen emedan de funno de lifländske städerne genom grannskapet
till Novgorod vara i besittning af allt för store fördelar. De sände nu
sina varor till köpmän i Riga och Reval, hvilke derefter fingo sörja för
deras vidare fortskaffande. Men man kunde icke underlåta att, om
möjligt, bereda de öfvermäktige rivalerne någon förargelse. Danzig
m. fl. städer hade liggare i Stockholm, Åbo och andre svenske städer,
hvilke förde eller sändo de preussiska varorna till NXovgorod på
smygvägar, vid hvilke någon lagstadgad tulluppbörd icke Eundo ega rum.
År 1423 hade Ryssarno helt plötsligt gjort alle i Novgorod
förekommande tyske köpmän till fångar. Så snart olycksbudet hade blifvit
utspridt, lade städerne beslag på all rysk egendom i sina hamnar och
å alla ryska skepp som kunde uppbringas, hvarjämte all handel på
Ryssland förböds. År 1425 sände de lifländske städerne ombud till
Novgorod, hvarest man hoppades att finna vederbörande i följd af afbrottet
i handeln benägne till förlikning. Detta hopp blef dock gäckadt:
sändebuden kunde icke varsna något afbrott i handeln, ty smyghandeln
blomstrade, varor hade i stor myckenhet olagligen förts till Novgorod
och kommo fortfarande dit under sändebudens dervara de funno
icke mindre än 116 köpmän der. De lifländske städerne besvärade sig
deröfver i Danzig och med fog, eftersom smyghandeln gjorde
förlikning på billiga vilkor omöjlig.
Mot århundradets slut blefvo de stormbådande tecknen allt
tydligare. Utsatt för förtryck af den ryske storfursten hade Novgorod
sitt stöd i ett förbund med Polen och den lifländske orden, men i det
kritiska ögonblicket, då Ivan Vasiljevitsch nalkades i spetsen för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
