Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
648 STORHANDELN UNDER MEDELTIDEN.
här, stod den olycklige staden allena. Segraren måste blidkas med en
brandskatt, med underkastelse och uppoffrande af en del gamla
rättigheter. År 1478 miste Novgorod återstoden af sina friheter, men efter
år af oro kunde de lifländske städerne år 1487 underrätta hansan, att
handelsfrihet i Novgorod blifvit förlänad för 25 år. Dessa frihetsr
hunno dock aldrig sin fullbordan. År 1493 slöt Ivan med k. Hans i
Danmark ett mot Lifland, Sverige och hansan riktadt förbund, genom
hvilket den hanseatiske handeln på Ryssland skulle göras till intet.
Den 10 augusti fängslades de tyske köpmännen i Novgorod, fyrationio
till antalet, och fördes, belagde med kedjor, till Moskva; deras varor,
af högt värde, togos, deras kyrka och gård plundrades, deras privilegier
förstördes. Två år derefter öppnades fängelsets portar för de
qvarvarande af köpmännen De fingo vända åter till kusten. I Reval
stego de ombord på ett skepp, som skulle föra dem mot hemmen.
Men de hunno dem aldrig. Innan de lemnat hamnen, utbröt en vild
storm, skeppet förgicks med alla om bord.
Väl gjordes försök att åter bringa i stånd faktoriet i Novgorod,
men det blef aldrig hvad det hade varit. För oss har denna sista
tid af dess tillvara intet intresse.
Den store handeln under antikens tid gällde anskaffandet af det
rika Österlandets eftersökta alster, kryddor, kostbarheter af allahanda
slag, ädle stenar och perlor, purpur, sammet och siden, jämte annat
mera, som kunde tjusa sinnena och tillfredsställa fåfängan. Under
långa tider hade samfärdseln följt vande vägar, då de rubbningar, som
föregingo antikens slut, framkallade genomgripande förändringar.
Fenicernes välde föll för Alexander den stores segerlycka och oblidkeliga
stränghet, och verlden miste dem, som dittills hade spelat förmedlarnes
vigtige rol för verldshandeln. I någon mon öfvertogs denne rol af
Judarne, som först under Salomos tid hade börjat egna sin
uppmärksamhet åt handeln och som sedan, under den persiske träldomens dagar,
hade med ännu större ifver egnat sig deråt. Då Ptolemeerne, för att
betrygga Egyptens blomstring, sökte öfver detta land draga den indiske
handeln, grundade Judarne en betydande koloni i Alexandria.
Småningom spridde de sig allt vidare ut öfver verlden, de slogo sig ned
i de större städerne så i öster- som i vesterlandet och drogo, outtröttlige,
omkring för att afsätta sina varor och för att, med stor vinning, låta
andra begagna de stora kapital de åt sig hopade. Mången Jude, säger
kyrkofadern Augustinus, lemnar vid unga år sin unga maka, för att
som gubbe vända åter till henne som gumma.
Forändrade politiska förhållanden i Österlandet ledde handeln in
på nye vägar. Egypten förlorade sin kommersiela betydelse. Perser
och sedan äfven Araber gjorde sig till herrar öfver den indiske handeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
