Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
652 STORHANDELN UNDER MEDELTIDEN.
tankar mot de inom deras område sig uppehållande köpmännen, och
vi kunna icke anse desse misstankar vara ogrundade, om vi besinna,
att i en enda stad kunde förekomma ganska månge europeiske,
förnämligast italienske, köpmän: i Alexandria funnos år 612 efter den
arabiska tidräkningen (= 1215—16) ej mindre än 3,000 europeer, hvilka,
samverkande med en korsfararflotta, hade kunnat blifva ytterst farliga.
Inom den muhamedanska verlden vexlade derföre för köpmännen goda
tider med osäkra eller rent af onda. Inom det byzantinska riket
berodde mot korstågstidens slut och efter detta den ofta långvariga
osäkerheten för handeln i främsta rummet på rivaliteten mellan Venedig,
Genova och Pisa.
Af största vigt för vesterlandets handel på levanten var dels
besittningen af Cypern, dels de vänskapliga förbindelserna med dct
armeniska, således kristna rike, som hade bildat sig på Mindre Asiens
sydkust (det gamla Cilicien m. m.) Dessa två områden, den hafomflutna
ön och det kontinentala kustområdet, inträdde som arfvingar af
korsfararstaternes kommersiela välstånd.
Det mongoliska väldet, som i sitt första uppträdande inom Europa
framkallade så stor fasa, beredde, sedan det hunnit stadga sig, den
levantiske handeln store fördelar. Det armeniska riket å
Medelhafskusten och det trapezuntiska riket vid Svarta hafvet blefvo mongoliska
lydland, från hvilka man med lätthet kom till det inre af Asien, inom
hvilket beroendet af Mongolerne underlättade förbindelserna mellan de
olika delarne. Till lilla Armenien och Trapezunt kommo de
vesterländska handelsflottorna, från dessa kristna besittningar drogo sig
vesterlandets köpmän långe vägar åt öster och söder, till Persien, Indien,
Kina. Utom vinstbegäret lockade omvändelsenitet och forskningslusten
till dessa vidlyftiga färder. För att antyda deras vidsträckhet behöfver
jag allenast påminna om de resor, som företogos af Niccolo, Maffio och
Marco Polo.
Ännu en väg öppnades till det inre af Asien. Med
tillbakaträngande af Grekerne, hade de italienske köpmännen, Genovesarne och
äfven Venetianarne, satt sig i besittning af Svarta Hafvets norra
kustområde, inom hvilket rike städer blomstrade, såsom Kaffa och Tana
(Assov). På de karavanvägar, som mynnade ut i den senare staden,
färdades Italienarne ända bort till Kina. Så betydande var denne väg,
trots den aflägsne utgångspunkten, att när köpmännen en tid blefvo
utestängde från Tana, steg priset på siden i Italien till det dubbla.
En sådan öfvergående hämning af handeln betydde föga mot de
rubbningar, som det följande århundradet medförde i följd af Turkarnes
framträngande. Visserligen inledde de vesterländske köpmännen
underhandlingar med dem och erhöllo äfven visse förmoner, men desse voro
af kort varaktighet. Konstantinopel, så länge en vigtig handelsort för
vestern, föll i Turkarnes händer år 1453, hvarefter färden genom Bos-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
