Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STORHANDELN UNDER MEDELTIDEN. 653
poren blef förbunden med stora svårigheter, Trapezunt föll år 1461,
de italienska kolonierna på Krim cröfrades år 1475, äfven det armeniska
riket på mindre Asiens sydkust föll, och de vägar, som derifrån ledde
till det inre af Asien, stängdes för vestern. För att komma i
besittning af österns varor måste de italienske köpmännen hålla sig till de
sydligare hamnarne i Syrien och Egypten. Handeln på dessa tvänne
land fortgick, till sist under svåra och förödmjukande förhållanden, men
man ansåg sig böra fördraga mycket, blott man fick tillfälle att komma
öfver de österländska varor, hvilkas besittning hade blifvit för de
europeiska folken ett behof. Så fortgick det, intill dess Portugiserne
upptäckte sjövägen till Indien. Derigenom leddes verldshandeln in på nya
banor. All benägenhet att hålla fast vid den gamle vägen måste för
öfrigt upphöra, när Syrien och Egypten föllo i Turkarnes händer (1516
och 1517).
De varor, som genom medeltidens handelsförbindelser med orienten
bragtes till Europa voro saft af aloë och sjelfva aloëträdet, alun, ambra
balsam, benzoe, bomull, bresiljeträ, röd cassia, cistusrot, dragant,
elfenben, galgantrot, galläpplen, glas, guld- och silfvertråd, indigo, ingefära,
kamfert, kanel, kardemumma, kermesfärg, koraller, krapp, kryddnejlikor,
laccafärg, ladanumkåda, egyptiskt lin, manna, mastix, mumia (ett
beckartadt ämne), muskot, muskotblomma, myrobalaner (frukter), mysk,
peppar, perlor, porslin, rhabarber, rökelse, saffran, sandelträ,
scammoniumsaft, siden, socker, tutia (zink, zinkoxid), väfnader, zedoarrötter
och ädelstenar.
Det var i främsta rummet Italienare, i andra hand Sydfransoser
och Spaniorer (Barcelona), som skötte handeln på orienten och
derefter spridde de österländska varorna till öfrige delar af Europa.
Spanien fick österländska varor icke blott sjöledes öfver hela
Medelhafvet, utan ock medels karavaner, som genom Afrikas nordkust förde
varor till den pyreneiska halföns muhamedanska befolkning.
Till de provensalske städerne fördes de österländska varorna dels
af franske köpmän, dels, och i ganska hög grad, af italienske. Under
1100- och 1200-talen var den flitigast besökte omsättningsorten
Champagne, hvarest året igenom en marknad hölls vexelvis i fyra städer.
Här möttes Sydfransoser, Italienare, Nordfransoser, Flamländare,
Engelsmän, ja hit kommo någon gång köpmän dirckt från Palestina.
hegeringens begär efter rik vinst samt fientligheterna med Flandern
störtade vid midten 1300-talet dessa marknader. Vid den tiden
uppblomstrade i stället marknaden i Beaucaire (vid Rhône, midt emot Tarascon),
vid midten af 1400-talet marknaden i Lyon, dit Venetianerne färdades
landvägen.
Flandern och Brabant spelade en stor rol för den europeiske handeln
genom de ylleväfnader af ypperlig beskaffenhet, som tillverkades i deras
städer och som med begärlighet mottogos öfverallt, ända bort i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
