Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HANSANS HANDEL. 657
I England skall finnas endast ett slag af mått och vigt och köpmännen
skola åtnjuta förmonen af riktig vägning.
För de utländske köpmännen tillsättes en särskild domare, som har att
skyndsamligen afgöra deras processer och kraf, derest borgmästare och sheriffer
dröja dermed.
Dessa friheter få ej af kommande konungar upphäfvas eller inskränkas.
För vinnande af dessa friheter hafva de utländske köpmännen förklarat
sig villige att erlägga vissa afgifter, hvilkas belopp ej skulle af konungen ökas.
Denna förordning eger ännu i dag giltighet i England. Under
mera än två århundraden var hansan i besittning af desse förmoner,
men besittningen gjordes henne stundom stridig. Dels vore
konungarne ofta i behof af penningar, och när detta behof ej fylldes af
parlamentet, fylldes det lättast genom utpressningar från främlingarne, dels
vaknade i England intresset för aktiv handel, dels visade hanseaterne,
här som annorstädes, en ytterligt trångbröstad handelspolitik.
Af politiska och ekonomiska skäl togo del engelske konungarne
sig för (under 1200-talet) att för vissa varor bestämma vissa
afsättningsorter (staplar) i och utom landet. Denna förmyndarepolitik lade
besvärliga band på handeln, i synnerhet sedan den engelska handeln hade
börjat blomstra mot slutet af 1300-talet och den engelska ylleindustrien
något senare kommit till stånd. Missnöjet gaf sig luft. Köpmän, kallade
merchant-adventurers, ’de våghalsige’, företogo sig att segla med engelska
varor hvart de behagade, utan att bekymra sig om regeringens politik.
Det fanns adventurers to Iceland, to Prussia, to Spain, to Italy o. s. v.,
vigtigast af alle voro de, som drefvo handel på de nederländsk-belgiska
provinserna. De uppträdde energiskt mot den rätt att till England
införa nederländska varor, som hade blifvit gifven de tyske köpmännen.
Det sätt, på hvilket merchant-adventurers uppträdde mot hansan är
ganska naturligt: de hade ett fosterländskt syfte och de hade dessutom
mycket att hämnas. I medeltidens början hade förbindelserna mellan
England och Norden varit synnerligen lifliga, äfven i kommersielt
hänseende. Då — för att anföra ett exempel — k. Håkan Håkansson i
Norge mot midten af 1200-talet förnam, att biskop Vilhelm af Sabina
skulle komma till Norge, sände han ett skepp till England för att
inköpa hvad som kunde erfordras för de tillstundande
kröningshögtidligheterna. Men den engelske handeln på Norden måste vika för den
tyske. 1 Då hansans ofördragsamma handelspolitik på det bästa
karakteriseras genom behandlingen af de engelske köpmännen, skola vi häråt
egna någon uppmärksamhet.
När de tyske köpmännen började i allt större tal uppträda i Norge,
voro de ej hogade att lugnt åse det inflytande, som Englands köpmän
och handverkare der hade fått, och Tyskarne egde energi och makt
att bringa sina sträfvanden till lyckligt slut. Redan år 1228 måste
1 Jfr Harttung, Nornegen und die deutschen Seestädte bis zum Schlusse des
dreizehnten Jahrhunderts.
Hildebrand, Sveriges Medeltid 1. 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
