Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
660 HANSANS HANDEL.
var det icke allenast varorna, afsedda för eget land, som fyllde de stora
magasinen, Brugge var nederlagsort för hela vestern. Beläget mellan
nordens och söderns land, midt emot England, alldeles invid Tyskland
och Frankrike, var Flandern af naturen lämpadt till en station för
köpmännen, som sällan sjelfve utbytte sina varor från Europas ene ände
till den andre.»
De nordtyske städerne började ganska tidigt i handelsärenden komma
till Flandern och Brabant och erhöllo af sådan anledning flere
skyddsbref. Ett sådant utfärdades år 1252 af grefvinnan Margareta af
Flandern och hennes son Guido ’på begäran af alle köpmän af det romerska
riket, som besöka Gotland’. Under långa tider var Brugge
hufvudorten för de tyske köpmännen, hvilke der hade en förening, hvars år
1347 upptecknade stadgar omtala deras fördelning på tre grupper, den
lybsk-vendisk-saksiska, den vestfalisk-preussiska, den
gotländsk-lifländsksvenska. För hvarje grupp valdes två åldermän, hvilke sex kallade
från hvar grupp sex — således i allt aderton — bisittare, med hvilka
de kunde afgöra en mängd ärenden, utan att samtlige köpmännen
behöfde besväras med sammanträden. Denna sjelfvalda styrelse ledde
den tiden den tyska koloniens intressen med stor maktfullkomlighet
och underrättade städerne i hemlandet om de fattade besluten.
Förhållandet mellan Tyskarne och de flandriska myndigheterna
var tidtals mindre godt; de förre klagade öfver olämplig behandling,
oftast öfver missbruk vid varornas vägande, hvilket inverkade på
storleken af den tull, som skulle erläggas. En och annan gång förlades
den tyske stapeln från Brugge till någon annan ort, men vanligen
endast på helt kort tid: Tyskarne kunde icke undvara verldsmarknaden
i Brugge och stadens köpmän behöfde de nordiska varorna.
Biläggandet af stridigheterna medförde flere bestämmelser, af hvilka de
noggrannt detaljerade rörande vägandet äro synnerligen karakteristiska för
medeltidens pedantiska reglementerande i detalj. Det föreskrefs, huru
högt skålarne, huru högt vågstången skulle befinna sig öfver marken,
hvem som skulle lägga varorna i skålen, hvem som skulle taga ut dem,
hvem som skulle lägga dit vigterna o. s. v. Mot medeltidens slut, då
Brugge genom sin hållning mot landets herskare ruinerades, flyttades
den tyske handeln till Antwerpen, dit man redan tidigare sökt genom
beviljande af omfattande privilegier draga honom. Så länge Brugge
egde bestånd, kunde Brabant dock ej med framgång inleda någon täflan,
ty i Antwerpen funnos ej de från olika land upprättade faktorierna och
Brugges två hamnorter, Zwin och Dammce, ansågos som de enda, hvilka
med trygghet och beqvämlighet kunde besökas af djupgående fartyg.
Rörande omfattningen af den hanseatiske handeln, i hvilken
Nordens produkter ingingo och af hvilken Norden erhöll de varor, som
behöfdes eller åstundades, kunna vi bilda oss en föreställning genom
aktgifvande på de varor, som staden Danzig förde till och från de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
