Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HANSANS HANDEL. 659
jag redan redogjort. Vi skola nu egna någon uppmärksamhet åt hansans
handel på Nederland.
Jag har redan framhållit, huruledes den industriela verksamheten,
förnämligast väfnadsindustrien, mycket tidigt uppblomstrat inom detta
område, att dess produkter vunnit äfven inom fjärran liggande land ett
allmänt erkännande, att i följd deraf främmande varor i stor ymnighet
strömmade till de nederländske städerne. Af dem voro flere, belägne
inom landets nordöstra del, medlemmar af hanseförbundet, men de norra
provinserna kunde icke i industri och handel täfla med de sydligare
liggande Brabant och Flandern, hvilka städer icke slöto sig till hansan,
utan fortfarande höllo sig sjelfständige, dervid fullföljande en
handelspolitik, som bildar en välgörande motsats till hansans trångsinnta
uppträdande.
»Flandern, säger en inhemsk författare, 1 var alltför tätt befolkadt,
för att till utlandet sälja landmannaprodukter, det hade ej att utföra annat
än sina väfnader, men tack vare deras förträffliga egenskaper, rönte de
allestädes efterfrågan, och om importen, hvad antalet artiklar angår, vida
öfversteg exporten, så hade man en riklig ersättning genom de inhemska
fabrikatens värde. Vårt land spelade den tiden för Europa samma rol,
som det moderna England förstått tillvälla sig för hela verlden, våra
väfstolar tillverkade ylletyg, som folken i norr och söder, mindre
försigkomna i industrielt hänseende, voro ifriga att få. Till gongald blefvo
våra marknader en mötesplats för köpmän från alla håll:
nödvändighetsvaror, lyxartiklar, intet fattades å dem. Norra Frankrike, Artois,
Picardie, Holland sände sina fina lärfter, Italien siden, Orienten damast,
brokader, tyger glänsande af guld och silfver, genomskinliga gazer, från
Ryssland, Armenien, Skandinavien kommo pelsverk, med hvilka man
den tiden icke underlät att pryda sina kläder. De lifsmedel, som
omsattes på marknaderna, voro likaledes af olika ursprung. Frankrike
och Östersjölanden skickade säd, från Frankrike, Spanien, Portugal och
Rhendalen kommo viner. Hansans fartyg förde dit stockfisk, sill, honung
och vax, Spanien sände jern, Levanten vällukter och kryddor, som aldrig
använts så ymnigt som under medeltiden, och socker, som länge var
mycket dyrt. Härtill få vi lägga timmer och tjära från Norge,
bernsten från Östersjön, fargämnon Sfrän Tyskland och Södern, hundratals
andra varor som uppräknas i hanserecesserna och tulltaxorna, men
framför allt annat ullen, de fina och dyrbara ullskinnen, som skapade
landets förmögenhet och som hertigarne af Burgund mycket riktigt
togo som sinnebild för den största utmärkelse de utdelade. Detta
råämne, som skulle undergå så vexlande behandling, hemtades från
Spanien, Hessen, mest från England och det fattiga Skottland.»
»För all denna samfärdsel utgjorde Brugge knutpunkten, der
börjades och möttes vägarne för den stora europeiska samfärdseln. Också
1 Vanderkindere, Le siècle des Artevelde (1879).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
