Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKANÖR OCH FALSTERBO. 669
sigten med fitet var att bereda en plats, inom hvilken hvar stads
köpmän kunde ostördt låta förrätta det arbete, som behöfdes för
sillberedningen och der de uppförde bodar för sin köpenskap. Inom fitet hade
de ock utskänkningsrätt, mer eller mindre begränsad. Ingen hade rätt
att slå sig ned på ett fit utan lof af staden, som var dess egare, i detta
fall representerad af fogden och inbyggarne.
Tidigt gafs nämligen åt enskilde städer rätt att utse en fogde, som
skulle hålla tillsyn öfver sine medborgare och som fick öfver dem
domsrätt, i de flesta fall likväl med undantag för svårare förbrytelser, som
hörde under konungens dom. Den preussiske fogden valdes en tid
för tre år, senare för sex. I gemensamma angelägenheter
sammanträdde fogdarne för att öfverlägga och meddelade i vissa fall besluten
åt hemstäderne med begäran om deras stadfästande. De suto äfven
till doms. Sammanträden höllos på den tyske kyrkogården i Falsterbo.
Den lybske fogden presiderade och suto de öfrige fogdarne på en gång
för alla bestämda platser. Stralsunds fogde hade t. ex. den andre stolen
från presidenten, Preussarne den tredje. Antalet af fit och derföre äfven
af fogdar var mycket stort. Jag har sett omtalade fogdar för Lybeck,
Hamburg, Stralsund, Preussen eller Danzig, Wismar, Rostock,
Harderwijk, Elbing, Hertogenbosch, Staveren, Ziericsee, Briel, Amsterdam,
Kampen, Greifswald, Anklam. Vanligen sändes som fogde en rådman.
Lybeckarne underläto detta en tid, men å de öfrige städernes vägnar
klagades år 1399, emedan de förnämligare fogdarne ej ville till
ordförande hafva en man af lägre rang. I handlingarna omtalas äfven
strandfogdar, som hade uppdrag af lägre art. Den danske konungen
hade naturligtvis en egen fogde.
Köpmännen från de olika städerne fingo ej infinna sig före den
hel. Jakobs dag d. v. s. den 25 juli, och fingo icke stanna qvar efter
den hel. Martins dag, den 11 november, hvilken dag i allmänhet
utmärkte slutet för segelfärderna under året. De kommo med tunnor,
tillverkade i hemstäderne, med andra varor, med handverkare af olika
slag. Som vattnet nära stranden var ytterst grundt, fingo skeppen (kuggar
och skutor) ankra långt ut. Varorna lastades i pråmar och lichterskepp,
hvilka senare voro mindre; åtminstone betalades för dem mindre
afgift. Men ej ens pråmar och båtar kunde beqvämligen nå stranden,
hvadan man körde ut till dem med vagnar, i hvilka varorna m. m.
lastades. För importerade varor skulle tull erläggas. Köpmannen var
skyldig att då han på ’Skånetiden’ reste till de skånska marknaderna
vara fullt beväpnad, men de danska myndigheterna medgåfvo icke, att
man på land bar vapen, hvarken uppenbart cller, hvilket ansågs värre,
i hemlighet. »Bär någon mordvapen om natt eller dag, heter det i en
dansk förordning för fiskena och hamnarne, och varder han dermed
förvunnen, då skall man stinga genom hans hand med samma vapen»
Så nogs var man mcd sina föreskrifter, att i k. Eriks och dr. Margaretas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
