Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKANÖR OCH FALSTERBO. 673
representerade, der måste ock lidelserna ganska ofta komma till utbrott.
Några våldsamheter, de gröfsta, finnas omtalade i tidens handlingar.
År 1335 var det Kampens borgare, som voro mest orolige. De bröto
sig in hos konungens fogde, de hade i stor myckenhet, med fanor i
spetsen, ryckt in i Falsterbo, uppbrännt konungens gods, fängslat hans
män, plundrat och misshandlat, de hade 500 man starkt med fulla vapen
och med sitt baner marscherat till Malmö och der hade de halshuggit en
odömd man. Karapens köpmän sökte dock skylla ifrån sig på Danskar
och Tyskar. År 1354 omtalas, att Lybeckare hade anfallit konungens
fogde på det invid Falsterbo liggande Munkaholm, dödat honom på
ett särskildt grymt sätt, röfvat hans vapen och kastat in hans lik i ett
hus, som uppbränndes. År 1383 klagas öfver fiskarnes våldsamheter.
Om de ständiga rifningarna man och man emellan tiga naturligtvis
urkunderna.
Då man hade hunnit in i november lastades fartygen å nytt och
seglade bort ett efter annat. Larmet på stranden tystnade, bodarna
stängdes och anförtroddes åt de kongl. slottsfogdarnes vård, alle främlingar
voro vid den hel. Martins tid försvunne, utom en och annan fogde, som
för att bättre bevaka de sinas intressen, hade köpt sig fastighet i någon
af de två städerne och stannade på den skånska stranden till nästa års
sammanlopp. Åbyggnaderna på fiten, 1 en och annan grafsten i kyrkan,
en och annan messa voro de enda yttre vittnesbörden om det rikt
pulserande lif, som hade föregått den stora stillheten. Städer, som i tre
månader voro Nordens folkrikaste, och i nio månader voro helt
oansenlige, äro onekligen en ganska egen företeelse. 1
Då hansestäderne under fejden med k. Valdemar atterdag hade
pålagt en pundtull, var uppbörden af denne här förenad med hvarjehanda
svårigheter, hvilket framgår af det gång efter annan ändrade
uppbördssättet. Först bestämdes i allmänhet, att fogdarne skulle uppbära tullen
samt att å qvittenserna skulle anbringas aftryck af två alldeles lika
signet, som användes det ena i Skanör, det andra i Falsterbo. För att
kontroll skulle blifva möjlig förböds allt saltande af sill å andre orter
i Skåne. Sedermera (år 1363) bestämdes, att Lybeck och Wismar skulle
sända en rådman och en stadsskrifvare till Skanör, Stralsundarne en
rådman och en stadsskrifvare till Falsterbo. Ginge det för sig i
vänskap och frid, skulle hvardera rådmannen med sin skrifvare stanna i
hvardera staden, i motsatt fall skulle båda rådmännen och ene
skrifvaren vara i Skanör, den andre skrifvaren i Falsterbo. Men desse
utsände uppburo tullen blott för de vendiske städernes räkning, i
1 Fisket och marknaderna vid Skanör och Falsterbo hafva, eget nog, ännu icke gjorts
till föremål för någon monografi. Om dem jfr Sartorius, Geschichte des
hanseatischen Bundes; Sartorius-Lappenberg, Urkundliche Geschichte der deutschen
Hanse; Allen, De tre nordiske Rigers Historie; Hirsch, Danzigs Handels- und
Generbegeschichte; Schäfer, Die Hansestädte und König Waldemar von
Dänemark; utgifna urkundsamlingar.
Hildebrand, Sveriges Medeltid 1. 43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
