Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
672 SKANÖR OCH FALSTERBO.
verkare och deras vederlikar — särskildt förekommo tygförsäljare,
s. k. vantsnider, i så stort antal, att man funnit det nödigt att afsätta
en särskild plats för deras bodar — och köpmän. Utom hanseaterne,
som hade områden sig anvisade, kommo Engelsmän, Skottar m. fl.
Marknaden vid Skanör och Falsterbo voro länge Nordens förnämste
omsättningsort, dit varor fördes från alla väderstreck och regeringen,
som af fisket och marknaderna drog en betydande vinst, gjorde allt
för att uppmuntra besöken och omsättningen. Handeln var ej inskränkt
till landbacken, utan kunde ett skepp, som kom från Neva med ryska
varor, lägga sig jämnsides med ett annat, som kom från Vestecrhafvet,
och man handlade från bord till bord. I den ofvan omtalade
Malmöstadgen föreskrifves, att vid handel från bord till bord skulle halfva
tullen gäldas i förväg. Om antalet af dem, som kommo hit för
köpenskaps skuld, kan jag ej gifva någon antydan.
Köpmännen stannade ej på denna marknad, utan många drogo sig
inåt landet med sina varor. I k. Valdemar segrarens privilegier
medgifves rätt för dem vid Skanör eller Falsterbo, som hade egen bod m. m.,
att utan erläggande af ny tull föra sina varor inåt landet. År 1371
omtalas som afgift för hvar vagn, som för sådant ändamål gick inåt
landet, en örtug. Särskildt underhöllos lifliga förbindelser med Malmö,
hvars magistrat dock sökte på köpmännens bekostnad göra vinst.
Malmömarknadens slut bestämdes år 1381 till den 9 oktober, men magistraten
medgaf mot viss afgift dess förlängning till den 11 november. Enligt
k. Eriks Malmöstadge voro gästerne tvungne att handla med stadens
borgare med undantag för tiden mellan 15 augusti och 29 september.
Regeringen fordrade, att alla köp skulle uppgöras i skånska
penningar. Så mycket fördelaktigare blef detta för kronan som omkring
1 oktober nytt mynt sattes i omlopp, hvarefter alle, som hadce qvar af
det gamla myntet, måste med förlust vexla sig till nytt. Detta bruk
var under medeltiden så vanligt, att det icke kunde falla någon in att
protestera mot dess tillämpande å de skånska marknaderna.
Den tafla, som här var att skåda under något mera än tre månader
hvart år, måste hafva varit i yttersta grad brokig och liflig: ett hvimmel
utan like, ett köpslående i stort och i smått, blandning af tungomål,
utländske och danske fiskare, utländske och danske köpslagare — den
s. k. bondmarknaden hölls på Stralsundarnes fit 1 — varor af mångfaldig
art, från de allra dyrbaraste, till dem, som tillfredsställde de mest
oundgängliga behof. Der så mycket arbete var representeradt, der måste
man ock hafva känt behof af förströelser, hvilka alltför ofta ingalunda
voro af ädlaste art: de många krogarna bjödo på öl, vin och mjöd, och
begäret till sinnliga njutningar tillfredsställdes af de hitkommande
qvinnorna af dåligt rykte. Der så många intressen och så många samhällen,
hvart omgärdadt genom medeltidens lokala sjelfständighetsbegär, voro
1 Hästmarknaden, å hvilken hästar, boskap och hö såldes, hölls utanför städerne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
