Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KÖPSVENNER. 675
sjelf taga verksammare del i de rent praktiska göromålen. Under det
man nu genom korrespondens gör upp om frakter och ej behöfver
tänka på mera än att sörja derför, att varorna aflemnas på rätt ställe,
för vidare befordran, under det man nu, sedan man mottagit underrättelse
om deras lyckliga framkomst, afbidar på vederbörlig tid den vexel,
som presenterad å rätt ställe gifver betalningen, fick medeltidens
köpman vanligen sjelf följa med sina varor, de må hafva varit lastade på
hans eget skepp eller på en annans, sjelf sälja dem, sjelf å
försäljningsorten uppbära penningar, sjelf, om han så ville, der göra inköp, sjelf
vända hem med penningar eller andra varor — när jag här begagnar
uttrycket sjelf innefattar jag derunder möjligheten att sända en betrodd
man i sitt ställe; i det ena eller andra fallet hade varorna emellertid
en person till ledsagare, som, så länge varorna togo hans tid i anspråk,
ej kunde egna sig åt annat. Reste köpmannen sjelf måste någon annan
förestå hans affär i hemstaden. Sände han en annan, måste han
likafullt hafva ett biträde på sitt kontor. Väl må vi säga, att medeltidens
köpmän icke hade kontor blott i staden der de bodde, utan rent af i
alle städer, på hvilke de drefvo aktiv handel.
Köpsvennerne voro naturligtvis af olika slag, de hade högre eller
lägre syfte. Somlige gingo sin bana lugnt och långsamt fram. Andre,
söner af köpmän eller deras arfvingar, gingo i skola hos män, som hade
anseende för särskild erfarenhet och för större verksamhet. 1 Somlige
kunde duga för det ordinarie arbetet hemma, andre voro deremot värde
förtroendet att å en annan ort vaka öfver sin principals intressen. Ju
mera affärsverksamheten utvecklade sig, ju mera chefen behöfde hafva
en öfverblick af det hela, desto oftare sände han i sitt ställe biträden.
I förhållande till sin chef kallades dessa biträden köpsvenner; drängar
torde de ej hafva kallats annat än i mindre städer eller i mindre affärer.
Såsom främlingar i staden de besökte kallades de i denne gäster. Öftast
uppehöllo de sig väl ej å den främmande orten längre tid än hvad
försäljningen af de medförda varorna och möjligen inköp af nya kräfde,
åtminstone ej längre än den tid, som seglationen varade d. v. s. från
islossning till isläggning med denna beledsagande mörker och storm.
Det kunde dock hända, att gästen stannade qvar öfver vintern eller
för längre tid. Då kallades han liggare, reste icke längre med varorna,
utan mottog dem, som tillsändes honom, antagligen oftast beledsagade af
något mindre långt hunnet biträde.
Liggaren eller i allmänhet köpsvennen kunde få en något bättre
ställning än den i allt beroende, om än betrodde tjenarens, genom s. k.
vederläggning. Hans husbonde kunde i viss mon upptaga honom till
bolagsman, i det hvar för sig i gemensam affär insatte en summa
penningar och derefter delade vinsten i förhållande till insatsernas storlek.
1 För Sverige kan jag väl i detta afseende icke anföra exempel, men för norra
Tysklands städer finnas många.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
