Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LIDKÖP. GUDSPENNING. 681
tören ej nöjd med detta, fick han ej sälja. Ur faten tappades det sålda
vinet i svenska tunnor, för att sedan af stadens borgare säljas stopvis
eller i andra mått. Var ett fat öppnadt, fick det ej åter slås igen,
utan skulle varan löpa, till dess allt var slut. På det svenska
fastlandet betalades, såsom nyss nämndes, huslega till stadskällaren. I
Visby stadslag (II. 41) talas deremot om stadskällarens ’fjerdedel’, som
i vissa fall kunde lösas med ett öre för hvarje åm.
Handel skedde således i skutorna för de nyss s. 679 uppräknade
varorna, i klädeshuset och stadskällaren samt i uppenbara bodar, men
dessutom fingo vissa varor säljas på torget. Med ej ovanlig otydlighet
heter det i stadslagen, att på torget fick man sälja lefvande och död
(d. v. s. saltad, rökt eller torkad) fisk, boskap samt annan köpenskap,
som till staden föres.’ Sammanhanget (jfr köpmålabalken kap. 15)
synes dock gifva vid handen, att här afses de varor som infördes till
staden (i första hand Stockholm) från landsbygden och köpstäderne å
denna, ty det tillägges, att Helsingar och andra dylika, som komma
från köpstäderne, få sälja i uppenbara bodar, om de så vilja.
Sjelfva köpandet var betungadt med hvarjehanda omständligheter.
Enligt germansk sed, säger Pauli, 1 bekräftades i äldsta tid ett köp
genom det s. k. litkop, ælkop eller winkop: säljare och köpare jämte
deras vittnen drucko på köpet. På landet utanför Lybeck omtalas
winkop ännu år 1434 i anledning af ett jordköp. Dessförinnan hade
i städerne en annan form för köpets stadfästande upptagits: man gaf
en penning, som kallades fredsskilling eller Gudspenning.
I Skånelagen omtalas lybköp vid försäljning af jord (IV. 3), men
en handskrift synes förutsätta, att lidköp förekom vid allt öfverlåtande
i handel. 2
I Bjärkörätten omtalas såväl lidköpet som Gudspenningen eller
fästepenningen. Der heter (kap. 6): ’hvilken som köper något af en
annan och gifver derpå Gudspenningar’ — — ’Nu kan någon köpa och
gifver derpå fästepenning till den som sålde. Nu vedersäger
ingendera det köpet å den dagen eller å den följande före solnedgången. Om
sedan säljaren vedersäger, gifve han åter dubbelt (nämligen dubbla
fästepenningen) och gällde lidköpet. Om köparen vedersäger, har
han förgjort så mycket som han gaf säljaren och gällde likväl
lidköpet. 3 I k. Magni stadslag omtalas icke lidköpet; der omnämnas
1 Lübeckische Zustände im Mlittelalter afd. 3, s. 17. Lit betyder, enligt Pauli,
stark dryck.
2 Jfr I. 134, anm. 23.
3 Schlyter (liksom äldre forskare) sätter i motsats till hvarandra Gudspenningen
och fästepenningen: den förre gafs till någon andlig stiftelse, den senare fick
säljaren. Denna skilnad existerar dock icke. Parallelismen hos de två ofvan
anförda ställena gör det nödigt att anse, att antingen vid vissa köp gafs
Gudspenning, vid andra fästepenning — hvilket är mindre sannolikt — eller ock
äro de två penningarne identiska. I vår medeltids urkunder har jag ingen enda
gång funnit ett ställe, som antyder någon skilnad med denarius dei och
fridsskillingen. Afgörande äro för öfrigt sådana uttryck som ’köper man gooz af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
