Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
682 KÖPVITTNEN. HANDELSBOK.
såsom bekräftelse för afslutadt köp endast två vittnen, uppslag
(handslag) eller fästepenning.
Men redan detta var besvärligt nog, att man vid ingående af ett
vigtigt köp nödvändigt skulle hafva två vittnen med sig, nämligen,
enligt k. Magni stadslag, vid köp af hofvad eller klöfvad boskap, guld,
silfver, skuret kläde ’eller hvad det är dylikt’ — ett mycket upplysande
tillägg. Men der tillägges (köpmålabalken kap. 1), att det är
handslaget eller fästepenningen, som afgör saken; vittnen voro ej tillräckliga
för att hindra återgången af en sak. I landslagen omtalas vän och
vittne som behöfliga vid köp af hofvad och klöfvad boskap, skaftade
vapen, skuret kläde, arbetadt guld eller silfver, läst och med dörr
försedt hus. Handslag eller fästepenning omtalas icke i detta
sammanhang, utan endast som städja åt tjenstfolk.
Det var en fördel att handla af en köpman, hvars namn och bostad
man kände, ty till honom kunde man alltid gå tillbaka, när man hade
något i handeln att beklaga sig öfver. Värre var det när man inköpt
något på torget och, glad öfver sitt nya förvärf, var på hemvägen.
Om man då mötte en, som påstod det köpta tillhöra sig, behöfde man
visserligen ej genast lemna ifrån sig hvad man köpt, men sedan den
klagande med tvänne vittnen styrkt sin eganderätt och köparen med
två bymän intygat, att det som tvisten gällde, verkligen blifvit af honom
inköpt på torget, blef köparen visserligen urtjufva’ d. v. s. fritagen
från misstanken om stöld, men han måste utan lösen afstå det köpta.
Köpmannen förde bok öfver inkomster och utgifter. Professor
Mantels i Lybeck har år 1866 offentliggjort några utdrag ur en
anteckningsbok, som tillhört lybske köpmannen Henrik Dunkelgod och går
från 1479 till 1517; hon synes innehålla hans mest enskilda anteckningar.
Boken är i litet folioformat och har 234 pappersblad, som bokens egare
sjelf paginerat. Bandet är af brunt läder med knäppen. På
frampermens yttersida ses ett i rödt och svart utfördt F, hvilket antyder
att Dunkelgod före denna lagt upp fem andra böcker, till hvilka han
ock ur den ifrågavarande boken gång efter annan hänvisar.
Den första anteckningen lyder sålunda: ’Anno domini 1479 vid
ljusmessan (2 februari) börjades denna bok i den helga Trefaldighets
namn, Amen’. På fjortonde bladet finnas från år 1481 anteckningar
om utgifter för hans lärlings Peter Kegebens uppfostran samt om det
första vederläggningsförskottet för dennes resa till Stockholm.
Derefter heter det (på tyska): ’item denna vederläggning står i min svarta
bok på bladet 7.’ Vidare har han år 1482 antecknat den 24 augusti:
’”då sände mig Peter Kegeben med Hans Dinxstede ett fat osmund, som
annen - - oc gifver ther a Gudzpenning oc dricker lidköp’ (Haderslevs
stadsrätt 1292) — ’fanger en then anden een gutzpennyng upa noghet leyemaall
elder nogher köpp’ (i öfversättningen af k. Erik glippings stadsrätt för Ribe
som har denarius sancti spiritus’’. Hirsch uppfattar Gudspenningen som afgift
till mäklaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
