Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
694 INFÖRSEL AF DYRBARHETER.
till Sverige införda och här efterbildade. Månget arbete, hvars
inhemska ursprung är otvifvelaktigt eller åtminstone ytterst sannolikt,
förtjenar ganska mycket loford för finhet och smak i utförandet. Men
man tilltrodde icke t. ex. de svenske guldsmederne att göra sådant,
som skulle vara af första klass. Då ett mera maktpåliggande
guldsmedsarbete skulle utföras för Vadstena kloster år 1413, inkallades en
guldsmed ända från Mainz samt medhjelpare. Klostret skulle gifva
honom fri bostad med fullständig inredning, men han skulle hålla sig
sjelf med maten. För hvar lödig mark silfver, som han arbetade, skulle
han hafva i lön sex mark lybska. Så snart han göt något silfver,
skulle någon förnumstig guldsmed i Vadstena vara närvarande för att
öfva kontroll.
I handlingar från medeltiden har jag sett omtalade föremål af
silfver, tillverkade i Paris och i Prag.
Den svenska jorden är visserligen icke så rik på skatter från
medeltiden, som från den hedna tiden. Orsaken är icke svår att finna. Huru
mycken oro och ofrid än hemsökte vår medeltid, voro dock
förhållandena, i följd af sedernes mildring genom kristendomen och bekantskapen
med utlandets längre fortskridna civilisation, vida lugnare än förr och
man hade dessutom flere och bättre hjelpmedel för att bevara hvad
man egde. Det kom derföre icke så ofta i fråga att använda jorden
som kassakista. Man gömde sine skatter hemma, i säkra kistor och
skåp under goda lås, och de voro derföre ej ofta utsatte för att ej
kunna återfinnas. Modet vexlade mycket under medeltidens
århundraden och de dyrbarheter man egde och till hvilka man hade ständig
tillgång, fingo derföre ofta gå ned i digeln för att åter framträda i en
annan form, som var för det då lefvande slägtet behagligare.
Någre medeltidsskatter äro dock funne i vårt land, som kunna
gifva oss en föreställning om den blandning af inhemskt och utländskt
arbete, som var betecknande för tidehvarfvet. Förnämligast af desse
skatter är den, som år 1881 hittades vid gården Dune i Dalhems socken
på Gotland.
Jag har i det föregående kapitlet, på tal om guldsmedernes arbete,
lemnat flere prof på innehållet af denne skatt. Som inhemskt arbete
måste vi anse den stora silfverskålen med sankt Olofs bild i midten
och deromkring en inskrift, hvars språk är gotländskt. Till det
inhemska arbetet få vi ock ganska visst räkna det runda hängsmycket
med dess fina och rika filigransirater. Jag kan väl icke bevisa mera
än att dessa hängsmycken varit i en nordisk mans ega, hvilket visas af
fyndorten och ännu mera af den runskrift, som förekommer på
baksidan af det ena smycket. Men för inhemskt ursprung talar den
omständigheten, att par af alldeles enahanda hängsmycken hittats i två
andra gotländska fynd, under det man, mig veterligen, aldrig i utlandet
funnit något dylikt. Gotlands inhemske guldsmeder under den hedna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
