Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 4. Bergsbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FJERDE KAPITLET.
Bergsbruket.
Innehåll: Bergsbrukets införande. — Våra grufvor under medeltiden. — Eganderätt. —
Arbetssätt. — Skatteförhållanden. Ordningsväsende. Rättsskipning.
astän tvänne dryga perioder af vår hedna
tid karakteriserades genom användning af
metaller, hafva vi intet spår af svenskt
bergsbruk förr än under medeltiden. Af
de metaller, som under den föregående
)[ tiden voro kända och använda i vårt land,
torde endast jernet varit vunnet inom egna
6] gränser. 1 En del af det gamla Sverige
» hade fått det betecknande namnet
Jernig bäraland. Jag antager, att vi hafva att
söka detta område vid Dalelfvens nedre
lopp, i den trakt der Uppland, Dalarne och Gestrikland
mötas. 2
Men jernet bröts den tiden icke ur bergen, utan man
var uteslutande hänvisad till den myrmalm, som förekom
i sjöar, bäckar och kärr, en malm, som lätt ådrog sig
uppmärksamhet och var lätt att komma åt. Man höll sig till
myrmalmen äfven under hela medeltiden, hvadan vi, när
jern i en ort med förkärlek användes som betalningsmedel,
ej få taga för gifvet, att jerngrufvor funnos derstädes. Om
myrmalmens bearbetande torde det vara nog att meddela
1. följande uppgift. 3 »Man finner malm i myror eller andra
vätskaktiga orter, nästan som salt eller grus, men af röd
eller svart färg, hvilken malm man först småningom måste torka med
en trefaldig stockeld och derpå låta svalas. Sedan har man den i en
grop nere i jorden, kringmurad med lera och sten — den folket [i
Om initialen jfr s. 177.
1 Under tidernas lopp fick man guld, silfver och koppar icke endast genom direkt
import, utan ock genom att göra sig till godo skadade föremål eller sådana, som
ej längre tillfredsställde tidens smak.
2 De arkeologiska skälen för detta antagande äro omtalade i Månadsbladet för år 1874.
3 Jfr Hollenii akademiska afhandling De Dalecarlia s. 31.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
