Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 4. Bergsbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BERGSBRUKETS UPPKOMST. 715
grufvans upptäckt och om de tidigaste anordningarna få vi således
icke här.
Deremot lemna oss urkunderna antydningar om dem, hvilka vi äro
skyldige tacksamhet för grufbrytningens införande i vårt land. Vi
kunna nämligen vara förvissade, att de som åstadkommo bearbetningen
af grufvan voro just de, som sedermera visade sig vara hennes egare.
Vi hafva då att i första rummet tänka på konungen, hvem detta nu
var, eller på den som hade konungens myndighet i sina händer. K.
Birger uppgifves nämligen år 1310 hafva fäderneärfd andel i
kopparberget denne del i grufvan kan hafva förvärfvats af fadren k. Magnus
eller farfadern jarl Birger. Vidare hafva vi att tänka på de svenske
stormännen, som tydligen i detta afseende, liksom i fråga om det
aflägsnare Norrlands koloniserande, voro banbrytare. Hr Tyrgils Knutsson
öfverlät år 1303 till sin då ännu minderårige konung Norberg och alle
sine andelar i dervarande jern- och stålberg. Hr Birger Persson hade
del i Närikes jernberg och ärfdes denna hans besittning af mågen hr
Ulf Gudmarsson, den hel. Birgittas make. Hr Greger Nagnusson hade
år 1327 andel i Kopparberget. 1 Äfven de andlige stormännen hade
måhända andel i bergsbrytningens införande. Den år 1288 omtalade
andelen i Kopparberget hade af biskop Peter i Vesterås förvärfvats och
återförvärtvats åt biskopsstolen. Detta senare ansågs så vigtigt, att
urkunden derom beseglades af konungen, erkebiskopen och tre andre
biskopar. 2 Att slutligen Lybeckarne hade andel i den första
grufbrytningen i Kopparberget, torde vi få sluta deraf, att en enka efter en
lybsk borgare kunde år 1322 gifva sin dotter i hemgift en lott i ’det
berg, der man i Sverige hemtar koppar’. 3
Det är icke min mening att här skrifva det svenska bergsbrukets
historia under medeltiden. Genom ett försök i den riktningen skulle
detta kapitel, i följd af alla de specialundersökningar, som behöfde göras
och framläggas, så svälla ut, att det sprängde ramen för det hela. En
sådan vidlyftighet blefve nödig, ty de svenska bergverkens historia är
ännu oskrifven. Då bergsbruket spelat så stor rol för Sverige under
vid pass sex århundraden, må man nästan blygas öfver denna lucka i
vår litteratur. Den som i nuvarande stund vill skrifva om den svenska
medeltidens bergsbruk måste vända sig till en af den danske forskaren
Langebek år 1758 utgifven Anledning till en historie om de norske berg-
1 Äfven under den senare medeltiden voro ’herremän’ lifligt intresserade i
grufbrytningen.
2 Att biskop Peter i denna urkund säger sig hafva förvärfvat denne gruflott, utan
att han nämner ett ord derom, att det skedde i sammanhang med grufvans första
upptagande, innehåller måhända ett vittnesbörd derom, att biskop Peter först något
senare förvärfvat lotten i fråga. Men detta sprider intet nytt ljus öfver Falu grufvas
och den svenska grufbrytningens begynnelse, ty Peter synes hafva blifvit biskop
icke långt före år 1288.
3 År 1322 hade man således i Lybeck kännedom allenast om ett kopparberg i
Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
