Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 4. Bergsbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
716 GKUFVOR PÅ ÅLAND OCH 1I DALARNE.
verkers oprindelse og fremvext, 1 en vidlyftig afhandling, som,
innehållande vida mera än hvad titeln lofvar, af handlar det forna bergsbruket
i hela Norden. Vigtiga bidrag till våra bergverks historia hafva lemnats
af Styffe, dels i hans i det föregående ofta citerade afhandling om de
svenska grundregalerna, dels i hans Skandinavien under unionstiden. 2
Vi skola här till en början taga en öfverblick af de grufvor, som
funnos i Sverige under medeltiden.
ÅLAND. 3
—
Åtminstone mot medeltidens slut hade man börjat bryta malm på
Åland. K. Gustaf yttrar år 1525, att malmberget derstädes ej kan löna
den derå nedlagda mödan, förrän att gråberget derur rymts. Här synes
således vara fråga om en genom ras förderfvad grufva. Förmodligen
menas jernmalmsstrecket vid Enklinge by i Kumlinge socken. 4
I detta sammanhang må påminnas om den kalk, som brändes på
Åland och derifrån fitige skeppades t. ex. till Stockholm.
DALARNFE.
Sjön Runn omgifves för närvarande af följande socknar: Torsångs
i sydvest, Kopparbergs i nordvest, Hosjö kapellsocken i nordost, Vika
i sydost. De båda i midten nämnda socknarna äro yngre; Kopparbergs
är utbruten ur Torsångs, Håsjö ur Vika.
Norrut i den forna Torsångs socken fanns som länk i det
vattensystem, som åt nordvest går ut från Runn, den s. k. Tiskasjön och invid
denne ett berg, hvilket i den ofvan åberopade handlingen af år 1288
kallas ’kopparberget vid namn Tiskasjöberg.’ Så fräjdadt blef detta
berg snart såsom varande det enda i Sverige, hvilket då gaf koppar,
att man tidigt glömde den ursprungliga benämningen och nöjde sig
med att tala om Kopparberget. Denne sed bibehölls äfven sedan andra
kopparberg hade upptäckts inom riket. Först i nyare tid har man funnit
sig föranlåten att med tillägget ’stora’ skilja mellan vårt äldsta
kopparberg och ett af de yngre. Sedan på den jämna marken vid berget, den
s. k. falan, i nyare tid en stad uppstått, kan full tydlighet vinnas genom
att nämna berget efter staden, hvilken har uteslutande berget att tacka
för sin upprinnelse.
1 I det köpenhamnska sällskapets af lärdoms- och vetenskapsälskare Skrifter del 7.
2 J. O. Carlbergs Historiskt sammandrag om stvenska bergverkens uppkomst och
utvechling (187 9) utgör väl ett försök att fylla den här ofvan påpekade luckan, men
arbetet är för okritiskt och i följd deraf för felaktigt för att motsvara sin uppgift.
3 Langebek tror sig hafva funnit spår af grufdrift under medeltiden i Finland.
År 1486 omtalas malmtäkt vid Klacksås (nu Klåcksås) i Rätans sn, Jämtland, men
här torde knappast vara fråga om annat än bearbetning af myrmalmen. Ännu i
värt århundrade har i denna socken myrmalm blåsts till försäljning. (Historiska
Samfundets Handlingar del 17, s. 44).
4 Tärnström, De Alandia maris Baltici insula.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
