- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Första delen /
719

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 4. Bergsbruket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

GRUFVOR I DALARNE. 719

efter talas om att upptaga en ny rymning, hvilket k. Gustaf fann
synnerligen lämpligt. År 1545 omtalas Silfverbergsgrufvan, Skyttegrufvan,
Vikagrufvan och Ladugårdsgrufvan såsom redan under den föregående
tiden brukade.

Tydligen har man äfven här, afsides från sockenkyrkan, funnit det
nödigt att för bergsmännens religiösa behof sörja medels uppförande
af ett kapell, hvilket först i senare tid blifvit medelpunkten för en egen
socken, kallad Silfbergs. Jag minnes väl icke, att detta kapell blifvit
omtaladt i någon medoltidshandling, men sägnen, hvars uppgift vi sakna
anledning att Detvifla, vet berätta, att detta kapell kallats den hel.
Nicolai, d. v. s. varit helgadt åt den mensklig samfärdsel hägnande biskop
Nicolaus. Detta förutsätter med nödvändighet, att kapellet kommit till
stånd under den katolska tiden.

De som brukade jernhyttorna i silfverberget lydde under Norbergs
lag och rätt, enligt de för det senare berget år 1354 utfärdade
privilegierna. 1

I en senare tid kallades Silfberget för östra Silfberget. Det vestra
(jfr föreg. s. anm. 3) var den silfvergrufva i Norrbärke socken, som k.
Gustaf år 1552 omtalar såsom ’upptagen’. Ördet och dess sammanhang låta
oss ej se, huruvida härmed menas af nytt eller från inträffadt ödesmål
upptagen. Jern erhölls från Bärke och (troligen) Gränge redan 1366.

Intill Tuna socken sluter sig Säters — Säter var under medeltiden
icke stad — och bortom denna ligger Skedvi socken. På gränsen mellan
dessa två socknar ligger Betsberget, 2 i hvilket man hade upptäckt
jernmalm; en senare tids stundom förgyllande språk har ändrat namnet till
Bispberg. År 1420 begärde Betsbergsmännen nya privilegier. År 1530
föreskref k. Gustaf, att den förfallna grufvan skulle å nytt upptagas.
Bergsmännen här hade sitt ting i Henemora (enligt ett bref af år 1528).

Henemora, vår tids Hedemora, utgjorde något längre i sydost en
medelpunkt för samfärdseln och blef redan under modeltiden stad. Äfven
här var det grufdriften, som framkallade samhället. Vikaberg i
Henemora socken, år 1354 hörande under Norbergs lag, omtalas år 1384, en
ny hytta år 1495. Nu räknas Viksgrufvan till Garpenbergs socken.

Denna har fått sitt namn efter Garpberget. När bergsbruket här
började är icke kändt; år 1486 fanns här en bergsfogde. Å 1509
omtalas koppar och silfver såsom här brutna; g1ufvan befann sig dock
den tiden i dåligt skick. År 1527 var grufvan igenrasad, men upp-

1 År 1366 och 1420 omtalas ett Tunaben 9. (det förra året med bestämd uppgift att
det låg i Dalarne). Det torde hafva legat i Tuna socken och varit skildt från
silfverberget i samma socken.

2 Åt 1489 säges Betsberg ligga i Skedvi socken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 4 11:11:13 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/1/0737.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free