Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 4. Bergsbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
718 GRUFVOR I DALARNE.
deraf, att man fann sig böra der hålla gudstjenst. En kyrkoherde på
Kopparberget omtalas år 1464, men det torde dock kunna misstänkas,
att denne titel egentligen var något för hög och att ingen fullständig
kyrka der fanns don tiden, ty ännu år 147 i tala erkebiskopen och
biskoparne om kapellet på kopparberget.
Jämte koppar fick man ur Kopparberget äfven något silfver; sådant
omtalas åtminstone år 1544.
Hosjö kapell är af yngre ursprung. I medeltidshandlingarna
omtalas Hosjö som liggande i Vika socken. 1 Här hade man under
1300-talet börjat bryta koppa. År 1357 såldes en täkt i Hosjö och en
hyttostad i öfre Hosjö på östra landet med hyttoskog, kolingång och alle
utvägar. År 1411 omtalas Lönmossa i Vika socken (något i öster från
Hosjö) med hytta o. s. v. En hytta der synes haft namnet
knifvahyttan. År 1422 omtalas kopparberget i Vika socken. 2
Om detta berg haft sjelfständig organisation kan jag ej uppgifva.
I vester om Torsångs socken ligger Tuna och inom denna fanns,
långt i sydvest från kyrkan, Silfverberget, hvarest man bröt såväl silfver
som jernmalm. Att den förre tidigare upptäcktes, framgår af namnet.
Som jern härifrån omtalas redan år 1367, måste silfret ännu tidigare
hafva upptäckts. År 1375 var silfveraf kastningen så stor, att man ville
här anlägga ett myntverk. År 1496 omtalas en grufvodel i
silfverberget och en del i jerngrufvorna deromkring, år 1499 talas om
silfverber Ssgrufvan på Silfverberget.
R. 1498 eller strax förut synes man här hafva gjort en vigtig
upptäckt. K. Hans förärade nämligen detta år till hr Sten Sture så myckot
i ’det nya silfverberget, som nyligen funnits i Dalarne’, som han sjelf
tillförne låtit verka i sin egen hytta i det gamla berget. 3 Men helt
plötsligt inträffade en svår olycka. Under åren 1500—1503 låg berget
öde, grufvan hade blifvit fylld med ett ras, så ansenligt, att man
misströstade om möjligheten att rymma ut stenen. För att lifnära sig smälte
man om slaggen efter tidigare smältningar och höll till godo med den
gråvarp, de stenar, som man förut, på grund af deras fattigdom på
metall, hade ratat. Man sökte upptaga en ny rymning i ett berg kalladt
Tverternberg, men framgången svarade icke mot förhoppningarna. År
1505 lyckades det deremot någre bönder helt nära Vikagrufvan
(möjligen den år 1498 eller något tidigare funna) och silfverberget finna ett
nytt streck. År 1507 var tillståndet åter förträffligt. Tjugo år der-
1 Ett bref af år 1386 omtalar Hosjö i Torsångs socken; måhända gick gränsen mellan
Vika och Torsångs socknar just öfver Hosjön.
2 Grufvan i Vika sn får ej förvexlas med Vikbergsgrufva i Henemora sn eller med
Vikagrufvan å Silfverberget.
3 En möjlighet är att med det nya berget menas Vestra Silfverberget i Norrbärkes
socken. Styffes uppfattning af förhållandet mellan Östra och Vestra Silfverbergen
kan jag för min del ej antaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
