Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 4. Bergsbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
AFGIFTER TILL BISKOPEN, KRONAN OCH PERGET. 735
tionde bår’ t. ex. år 1530 användes som namn för kronans afrad.1 För
kronans räkning behandlades malmen och ur denne erhölls, allt efter
omständigheterne, mer eller mindre metall. Den osäkerhet rörande
beloppet af tionden, som häraf vållades, var k. Gustaf icke i smaken,
hvadan han framställde anspråk på att få ett visst årligt belopp t. ex.
när han år 1530 begärde af Glanshammars berg i ställe för skattebåren
en årlig silfverskatt af tio eller tolf lödiga mark. Från sådana yrkanden
har konungen dock under den följande tiden afstått, ty år 1542 gör
han en bestämd fordran på att få tionde — att gifva sådan säger han
vara brukligt vid alla bergverk, 2 — men han ville ej hafva i Salberget
hvar tionde eld, hvarom fogden hade träffat aftal, utan hvart tionde
lod silfver; hvar tionde eld var obrukligt såväl i Tyskland som
annorstädes. Redan föregående år kräfver han tionde icke af den brutna,
utan af den smälta malm. Afraden uppbars två gånger eller en gång
om året.
De flesta upplysningar rörande afgifterna å bergen lemna oss
urkunderna om silfverbergen, i synnerhet det vid Sala, och vi skola
derföre hålla oss till dem. Bergsmännen gåfvo sin tionde. Dagakarlar,
husmän, allt löst folk, smådrängar om femton år skulle vid ankomsten
till berget gifva en mark; sofringekarlen gaf konungen dagligen 1/4
mark om sommaren, 1/8 mark om vintern (1531). Köpmän, såväl de,
som lågo vid grufvan, som de, hvilke fara omkring i bygden, skulle
låta sitt gods skrifvas och värderas samt efter det åsatta värdet
utbetala en ’cisz’ (accis), som år 1536 bestämdes till 1/2 öre af hvar mark
(något mera än 6 procent). Mångerskorna betalade skatt för sin näring,
likasom de lösa konor, som ligga på sin skalkhet och onda lefverne vid
grufvan eller stryka omkring i bygden; de senare skulle erlägga 1/4
mark i veckan. För uppbörden af alle de olika skatterne fanns å
Salberget en tullbod. l
Men det stannar icke härvid. Afven tomtöre erlades, af köpmannen
för hans bod eller, derest han ej var förmögen nog för att hafva egen
bod, för den plats, som hans å bord och tunnor utbredda varor togo
på torget. Bergsmannen fick hafva tre bodar vid grufvan fria, en
malmbod, en grufdrängsbod och en vedbod, men hade han flere, fick han
för dem betala tomtöre. Sofringekarlen fick betala tomtöre för sin bod
och ’jordkulan han bor i’, äfven dagakarlen fick betala tomtöre.
Rörande afgifterna till berget innehålla urkunderna mindre, helt
visst endast derföre att de flesta af dessa urkunder äro utgångna från
regeringen och denna bekymrade sig föga om de inkomster berget hade,
så länge bergsmännen icke tilläto sig att uppbära sådant, som dem icke
1 Denna regel synes icke hafva följts vid alla bergverk. År 13140 omtalas femton
hundraden jern som ordinarie afrad af en hytta d. v. s. ett fast belopp utan
sammanhang med årets vinst ur berget.
2 Han sätter här tionde som motsats till afrad. Tidigare synes man icke hafva gjort
samma stränga åtskilnad, ty i privilegierne för Salberget omtalas ’tionde eller afrad’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
