Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 4. Bergsbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
734 DALAFOGDE. BERGS- OCH GRUFFOGDAR. RÅDMÄN. BERGMÄSTARE.
För den utnämnde utfärdades ett fogdebref. Han skulle vara
konungens ombud, uppbära de honom tillfallande inkomsterna, hålla ett
vaksamt öga öfver alla andra kronans rättigheter, ordna och leda
förhållandena i allmänhet samt döma öfver hand och hals d. v. s. öfver
gröfre förbrytelser.
Bergsfogden på ett berg i Dalarne får icke förvexlas med en
annan fogde, som hade mycket större, 1 och ännu en annan, som hade
mindre befogenhet. Öfver de särskilde bergsfogdarne stod nämligen i
detta landskap den s. k. Dalafogden, hvars fullständiga titel lydde
fogden öfver bergen och Dalarne’. ÄÅ hvart berg — eller åtminstone å
flere — fanns under bergsfogden en gruffogde, som måste haft den
praktiska ledningen af detaljerna inom grufarbetet.
Vid sin sida hade konungens fogde en korporation, som svarade
mot rådet i städerne. Antalet af medlemmarne och tillsättningen voro
olika på olika berg. K. Magnus Erikssons privilegier för det vestra
berget i Närike säga i största korthet, att bergsmännen skulle hafva
en fogde och tolf rådgifvare, hvilke skulle vakta bergsmännens saker,
döma o. s. v. 1 Samme konungs privilegier för jernbergen säga, att
tolf skulle förestå berget samt värja och fullfölja bergsmännens rätt i
alla afseenden, men dosse tolf, som hade att taga sig af menighetens
intressen, skulle tillsättas af — konungens fogde; han skulle välja dem,
som han visste vara bäst och skäligast. Samme konungs privilegier för
Kopparberget gifver bergsmännen rätt att hafva fjorton rådmän, valde
för lifstid; två af dem skulle utses till bergmästare och af dem skulle
den ene vara domare i alla mål (naturligtvis utom högmål) för ett år
i sänder. Den som domare tjenstgörande bergmästaren kallas ock ofta
i urkunderna rätt och slätt domare. I Salbergets privilegier af år 1350
omtalas sex af menigheten valde män, som jämte fogden skulle
ransaka och döma.
Fogden kunde hafva mycket att göra och särskildt mödosam måste
hans befattning med penningeuppbörden hafva varit. Åtminstone på
Salberget biträddes han i denna af s. k. vaktare, hvilke hvar vecka
redogjorde för sitt uppdrag.
De afgifter, som vid bergen erlades, gingo till konungen, kyrkan
och berget Biskopens rätt till tionde af bergen är uttryckligen
omtalad i en skrifvelse af år 1507; bergsmännen hade visat sig benägne
att undandraga sig denna afgift.
Konungens inkomster bestodo dels i afkastningen från de hyttor,
som han egde i berget och som, när de icke voro bortförlänade, för
hans räkning sköttes i tur och ordning med de öfriga, dels i en afgift,
som lemnades af dessa andra hyttor, som befunno sig i enskildes händer.
Denna afgift utgjorde en tiondedel af den brutne malmen, hvadan ’hvar
1 Efter ordet ’döma’ synes texten vara något förvirrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
