Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 5. Mått och vigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
738 LÄNGDMÅTT.
uppskatta hvad som var normalt i kroppens mått och kraft. Med
sedernes utveckling måste man komma till att fixera dessa mått, så att
de icke i hvilket ögonblick som helst skulle kunna göras till föremål
för tvist. Men det är lätt insedt, att man vid fixering af samma mått
kunde i olika trakter komma till något skiljaktiga resultat.
Vi skola nu i korthet granska de vigtigare mått, hvilkas namn
förekomma i vår medeltids urkunder, och göra härvid början med
längdmåtten, af hvilka vi först upptaga till behandling de smärre.
Stockholms stads jordeböcker från 1400-talet innehålla i
redogörelserna för de tomter, som ombytte egare eller delades, ett stort antal
måttbestämmelser. De visa, att alnen var normalmåttet för mindre
längdbestämmelser. I det fornnordiska språket betecknar ordet (öln) såväl
alnmåttet, som (hvilket är ursprungligare) underarmen från armbågen
(ölnbogi) till spetsen af tummen; den senare ändpunkten angifves af
namnet þumulöln (tummealn). Armen som mått är gemensam för de
germanska språken och förekommer äfven i andra ariska tungomål, t. ex.
i latinet och grekiskan.
Vid 1604 års riksdag föreskrefs, att i Sverige ej skulle få finnas
mera än en aln. Den förordning, som derom utfärdades år 1605,
bestämde till norm den s. k. Rydaholmsalnen, som skall hafva varit fäst
på dörren till Rydaholms kyrka i det inre af Småland. Denna aln är
nu sedan länge försvunnen, men en kopia upphängdes under k. Karl
IX:s tid på dörren till Stockholms rådhus; det är troligen densamma,
som ännu förvaras i det nuvarande rådhusets förstuga. Denna aln,
tillverkad i afsigt att utgöra ett för hela Sverige gällande normalmått,
utmärker sig ingalunda genom noggrannhet. Hon är delad i fyra qvarter,
af hvilka ett är mindre än hvart af de tre andra. Hela alnen har,
enligt Falkman, en längd af 59,34 centimeter.
Hvarföre togs väl af de olika alnar, som i början af 1600-talet
användes i Sverige, just den å Rydaholms kyrka upphängda till
normalmått? Jag kan ej besvara frågan. K. Johan talar år 1590 om
Rydaholmsvigten. Alltså har denne afsides ort varit af märklighet både
genom sitt längdmått och sin vigt. Rydaholm ligger fullkomligt
centralt inom det område, som under medeltiden kallades Tiohärad, längst
i söder inom Östbo härad, på gränsen mot Sunnerbo härad i Finveden
och Albo härad i Värend. Örten lämpade sig, genom sitt läge, väl för
samqväm mellan inbyggarne inom dessa tre områden och äfven för
dem, som bodde längre bort; att orten redan tidigt erhållit betydelse
kunna vi se af de storartade romanska skulpturer, som från den gamla
kyrkan flyttats öfver till den nuvarande. Under de köpstämmor, som höllos
vid Rydaholm, mätte man med en viss aln och vägde med en viss vigt.
Förmodligen fanns likaren icke blott till längdmåttet, utan ock till
vigten i kyrkan. Möjligen ansågos dessa likare varit af synnerligen
hög ålder och funnos derföre lämpliga till likare för hela landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
