Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 5. Mått och vigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LÄNGDMÅTT. 739
Då en kopia af Rydaholmsalnen uppsattes som modell i Stockholms
rådhus, måste vi antaga, att den tidigare Stockholmsalnen icke varit
fullt lika. Denna tidigare aln hade blifvit införd i bruket vid midten
af 1400-talet: i Stockholms jordebok för åren 1444—1454 finna vi ofta
såväl en gammal som en ny aln omtalad. Efter ett årtiondes vacklande
i bruket synes den nya alnen hafva blifvit ensamt rådande.
Förhållandet mellan dessa två alnar och deras förhållanden till 1605 års aln
kan jag icke uppgifva.
Från två bohuslänska kyrkor hafva alnmått kommit till Statens
Historiska Museum. De hafva längder af 19,93 och 19,96 decimaltum. 1
Som deras ålder är okänd, kunna vi af dem ej hemta några
upplysningar om medeltidens alnmått.
Af största vigt är den aln, som af gammalt är fäst vid den södra
portalen i Stånga kyrka på Gotland. Handtaget har en i messing
graverad inskrift, som lyder hitta ier ret Gota ell — detta är Gutarnes
rätta aln. Inskriften är tecknad med majuskler af den form, som under
1300-talet var vanlig, 2 och torde alnen således vara vid denna tid
tillkommen. Denna aln har en längd af 18,64 dec.tum.
En å den närliggande Hemse kyrkas dörr fäst aln, om hvars ålder
jag för närvarande ioke kan yttra mig, är 18,56 decimaltum lång.
År 1492 lät k. Hans påbjuda, att den gotländske allmogen skulle
begagna samma aln, som brukades i Visby. a hvilken mon denna skilde
sig från Stånga-alnen, kan förmodligen icke längre utrönas, ej heller är
det möjligt att säga, om Visby-alnen, hvilken väl sannolikast var
normerad efter tyskt mönster, verkligen blef allmänt antagen. Vår
medeltids allmoge var just icke hogad för nyheter i detta afseende. 3 Så
mycket är visst, att ännu vid midten af 1600-talet var Gotlandsalnen
kort. Arendt Berndtsen uppgifver, att sex gotländska alnar voro =—
fem seländska, under det nitton seländska voro = tjugo svenska.
Äfven på Island synes alnen i forna tider hafva varit kort. Att
med bestämdhet uträkna den gamla alnens längd torde ej vara möjligt,
men när i den lagredaktion, som erhållit namn af Jonsboken (från år
1200) 31/2 aln omnämnes som ett normalt mått för en man, talar detta
snarare för att alnen den tiden var kortare än att kroppslängden då
var större. 4
Sjelfva alnmåtten kunna gifva anledning till alnens minskning. Om
en genom nötning i den nedre ändan förkortad aln kopieras, blir
efterbildningen helt naturligt mindre än hvad originalet ursprungligen var.
Men skilnader på vid pass halfannan decimaltum kunna icke på detta
1 Falkman del 1, s. 92.
2 En af dr P. A. Säve utförd teckning finnes i k. Vitterhets Historie och
Antiqvitets Akademiens arkiv. Minuskler började att användas i gotländska inskrifter vid
pass år 1400.
3 Vi se detta af Östgötarnes klagomål öfver påbudet om mått gemensamma för
hela riket.
4 Jfr Vidalin, Skjýringar j fir fornyrði lögbókar þeirrar er Jöónsböók kallas (1854).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
