Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 5. Mått och vigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIGTER. 759
gamla norska marken står, såsom vi redan sett, den svenska
mycket nära.
När germanske stater vid medeltidens begynnelse uppstodo på
romersk grund och desse stater började att prägla mynt, upptogos de
romerska mynten till förebild och med mynten upptogs äfven den
romerska vigten.
Karl den store vidtog en förändring af vigten. I stället för den
romerska libran å 327,45 gr. infördes en ny, som vägde 367,2. !1 Det
är helt visst denna vigt, som under 1200:talet kallas ’den offentliga
vigt, som blifvit införd af Carolus Magnus’. Denna libra blef
sedermera använd, ehuruväl dess vigt torde småningom hafva — såsom ofta
var fallet — sjunkit något. Hon var delad, liksom den romerska, i
tolf unciæ. När bekantskapen gjordes, antagligen dels öfver England,
med hvilket rike Köln stod i lifliga handelsförbindelser, dels måhända
öfver Vestfalen, hvars företagsamme inbyggare tidigt drogo i
handelsfärder till Östersjön, med det nordiska marksystemot, kallade man åtta
af librans uns en mark, men till följd af den karolingiska librans större
vigt, blef den tyska marken, dermed ock den kölnska, något större än
den nordiska sådan denna var under 1300:talet och kanske äfven
tidigare. Den kölnska marken har i sin ordning varit underkastad
förändring. År 1862 funnos i Tyskland icke mindre än tolf olika kölnska
marker, varierande mellan 234,068 och 231,156 gr. Den tyske
numismatikern Grote, som gjort omsorgsfulla studier rörande myntvigten, 2
har kommit till det resultat, att den kölnska marken borde under 1600-
och 1700-talen samt under en del af vårt århundrade hafva varit
233,7796 gr. Forssell beräknar för k. Gustaf I:s tid den kölnska
marken till 233,673 gr. och finner, genom de undersökningar han gjort af
de svenske riksdalrarne för denna tid, den svenska myntvigtsmarken vara
210,616. 3 Den siffra han finner för den svenska marken vid 1500-talets
midt passar således ganska väl samman med den vigt, till hvilken man
kommit genom begagnande af uppgifter från åren 1327 och 1328:
medelsiffran för den tidens Skara- och Stockholmsmark utgör 211,68 gr. Men
vi äro helt visst icke berättigade att i detta fall taga medelsiffran. Då
otvifvelaktigt vigterna hafva, af skäl som redan blifvit antydda,
benägenhet att förlora i tyngd, hålla vi oss hellre till den högre af de två
markerna, Skaramarken, och få då för åren 1327—1328 följande vigtvärden:
1 mark = 8 öre = 24 örtugar = 214,75 gr.
1 öre = 3 örtugar = 26,84 gr.
1 örtug = 8,95 gr.
1 Man har antagit, kanske icke utan skäl, att denna nya vigt var af germanskt
ursprung. De austrasiske karolingerne hade försänkningar i det rent germanska
Tyskland.
Münzstudien nr 7 (uppsatsen Die numismatische Metrologie).
3 I danska urkunder omtalas en ’större’ och en ’mindre’ vigt. Steenstrup (Studier
over k. Valdemars Jordebog s. 250) har funnit bevis för, att den ’större’ marken
var den kölnska.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
