Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 5. Mått och vigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
758 VIGTER.
och derföre ofta användes utom det egna området. Men den kölnska
marken var icke den ursprungliga, bland flere lika berättigade kom hon
endast att spela den störste rolen. Detta måste vi besinna, när vi finna
den åsigten uttalad, att den svenska marken icke var något annat än
den kölnska.
Denna åsigt uttalades år 1849 af J. J. Nordström. Han säger: 1
»det här i fråga om myntet förekommande uttrycket ’svensk vigt’ kan
tvifvelsutan ej betyda annat än den i Sverige antagna myntvigten,
hvilken var den kölniska. Ty den kölniska marken var i norra Tyskland
och i allmänhet öfver hela Tyskland normalmyntvigt, och blef det äfven
i Sverige; och hvad särskildt angår ifrågavarande tid, bekräftas detta
ytterligare af ett salubref utfärdadt år 1451 i Stockholm, der
köpeskillingen bestämmes till 60 mark Stockholmsmynt, ’swa godt mynt at
nijo mark gæller en lödogh mark silf kölnisk vigt’» De här lemnade
uppgifterna om den kölnska markens rol i Tyskland böra rättas efter
hvad här ofvan blifvit af mig meddeladt derom. Hvad beträffar den i
de citerade orden två gånger förekommande uppgiften, att den kölnska
marken under medeltiden var svensk myntvigt, har redan Forssell
framhållit, 2 att Nordström härför icke anfört ett enda bevis samt att
dokumentet af år 1451 helt och hållet kullkastar åsigten, alldenstund efter
detta nio marker mynt skulle svara mot en mark silfver af Kölns mark,
under det efter den då gällande myntordningen åtta mark penningar
skulle svara mot en mark silfver — alltså var myntordningens
silfvermark icke den kölnska.
Nordströms åsigt har i senaste tid blifvit upptagen och med mycken
ifver förfäktad af generaldirektör Falkman, men ej heller honom har
det lyckats att bevisa mera än att man i Sverige vid betalningar i
silfver stundom räknat efter kölnsk mark, hvilket i synnerhet skedde vid
transaktioner med utländingar; han har icke bevisat, att den kölnska
marken var Sveriges lagliga vigt’. Han anför visserligen k. Hans’
myntordning af år 1497, i hvilken omtalas kölnska mark, men detta sker
endast i den del af myntordningen, som talar om präglingen af
guldmynt, och i detta fall är upptagandet af den kölnska marken helt
naturligt, då guldmyntet skulle präglas efter rhenländskt mönster. 3 Af
vigt för bedömande af denna fråga är ock den omständigheten, att k.
Kristiern II år 1513 föreskref, att silfver- och guldvigten skulle för
framtiden vara i Norge den kölnska, hvilket tydligen innebär, att den förut
i Norge använda silfver- och guldvigten icke var den kölnska. Den
1 K. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens Handlingar del 19 s. 319.
2 Anteckningar om mynt, vigt, mått och varupris i Sverige under de första femtio
åren af Vasahusets regering s. 14.
3 Falkmans citat, att myntmästaren i Stockholm skulle ’mynta guld och silf mynt
pa rinske gulden slagh’, synes vara gjordt efter en mindre god afskrift af
myntordningen. Det heter rätteligen: ’skal han slaa och myntha guldh och silff
mynth, guldh mynth paa rynske guldhen slagh’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
