Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 5. Mått och vigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
762 VIGTER.
men hvad det senaste citatet angår, torde denna tolkning knappast
vara den riktiga. Ordet mark här svarar mot skålpund, det utländska
libra. 1 Den korrekta öfversättningen af de anförda orden torde vara
’fyra större eller bismansmarker’ smör — det var nödigt att skilja
mellan den större marken, som var en viktualievigt, och den
mindre, egentliga marken, som användes för vägning af guld och silfver.
Att mark äfven betecknat skålpund är af omständigheterna uppenbart,
det framgår föröfrigt af en handling af år 1316 (DS nr 2062), i hvilken
redogörelse lemnas för hertig Valdemars utpressningar af kyrkogodsen:
der förekommer otaliga gånger ’2 pund 5 mark smör’, men åtminstone
en gång är detta uttryck utbytt mot ?ij talenta butyri cum v libris’.
Närmast i ålder efter den lilla likarmade vågen, som förekom redan
under vår hedna tid, kom bismaren (eller bismanet), som var enarmad.
En sådan af jern förvaras i Statens Historiska Museum; af hans
tidigare egare har uppgifvits, att han är funnet i en grafhög, men denna
uppgift är dess värre undandragen all kontroll. För bismarens
förekomst under den hedna tiden, tala möjligen de två vigtlod af jern, som
tillhöra ett hedentidsfynd från Gotland. Det större af dessa lod väger
213,6 gr, således en mark, båda hafva öfverst en uppgående tapp med
hål, särdeles lämpligt för fästandet vid bismanets stång.
Utom dessa två vågapparater funnos två andra, båda afsedde för
vägning af tyngre varor och derföre i urkunderna ställde i sammanhang
med hvarandra, (den stora) vågen och pyndaren. Det heter i k.
Magnus Erikssons stadslag (konungabalken kap. 25): /i den köpstad, der våg
finnes, skall han vara klufvägen och pundaren förlikad med (jämkad
efter) vågen’. I kap. 16 af samma balk förbjudes det enskilde att
innehafva en pundare. I Vestgötalagen omtalas bismanen, men ej pundaren,
hvilken dock omtalas jämte bisman i Bjärköarätten.
Om vi med afseende på vigterna afsedda för vägning af ädel
metall måste, på grund af uppgifternas knapphet och deras tillfälliga
natur, konstatera hvarjehanda luckor i vårt vetande, så måste vi vara
beredde på ännu större ovisshet i fråga om de vigter, som användes i
handeln: de bevarade urkunderna äro af den art, att vi af dem kunna
vänta ytterst få uppgifter i detta hänseende. De namn, som förekomma,
äro många: läst, pund, skeppund, lispund, markpund, mark, lod och kap.
Ordet pund (talentum) är i svenska urkunder, liksom i utländska, 2
mångtydigt; omständigheterna få afgöra, hvilket slags pund som för
tillfället menas.
Att pundet eller, som vi nu säga, skålpundet (libra), i Sverige äfven
kallades mark är redan framhållet. Det senare ordets dubbelmening skulle
1 Detta namn synes i Sverige icke hafva kommit i bruk för än efter
medeltidens slut.
2 Wenn bisweilen talentum, libra, punt ohne nähere Bestimmung genannt wird,
kann ebenso wohl das Schiffpfund, wie das Lies- und Markpfund gemeint sein
(Herm. Hildebrand, Das Rigische Schuldbuch s. LVI).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
