Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
774 PENNINGEN.
I mellersta Sverige räknades åtta penningar på örtugen. Bevisen
härför äro otaliga. Så t. ex. visar en jämförelse mellan kap. 52 och
53 i Upplandslagens manhälgesbalk, att uttrycken ’en penning af hvar
örtug’ och ’hvar åttonde penning’ äro liktydiga.
I Götaland räknades deremot sexton penningar på örtugen. I
Vestgötalagen II (dräparebalken kap. 7) säges uttryckligen, att fyra örtugar
åtta penningar äro = halffemte örtug, alltså äro åtta penningar = en
half örtug. I Östgötalagen (bygdabalken kap. 6) gifves äfven vid
handen, att åtta penningar äro en half örtug. I k. Magni bref rörande
Öländingarnes skatt af år 1281 (DS nr 736) heter det imod sexton
penningar räknade på örtugen’. 1
Men det finnes ett. alidigare bref angående förhållandena på Öland,
af år 1271 (DS nr 549), i Tvilket tolf penningar räknas på örtugen. 2
Äfven å Gotland synes man i den tid, då Gutalagen skrefs, hafva
räknat tolf penningar på örtugen. 3
Under vår hedna tid var guldet en tid den förnämsta
betalningsmetallen. Mot den hedna tidens slut förekom silfret vida ymnigare,
ehuru visserligen icke guld fattades, enligt samstämmande vittnesbörd
af de fornnordiska sagorna och fynden. ÖUndeor medeltidens första del
spelar silfret hufvudrollen, men ännu omtalas då och då guldet. Af
Vestgötalagen (I. ärfdarbalken kap. 22, II. arfvabalken kap. 31) visar
sig, att en mark silfver var =— ett öre guld, med andra ord, att
förhållandet mellan guld och silfver var 1:8. Samma förhållande gällde i
Danmark 4 och Norge, liksom i de flesta europeiska land i öfrigt.
Sedan vigtsystemet hade blifvit ökadt med penningeräkningen,
tillämpades det färdiga systemet på andra förhållanden.
Det har redan framhållits (s. 246), att man i Danmark talade om
mark, öre, örtug och penning säd och att detta talesätt uppkommit på
en tid, då skäppan säd, det enda kubiska mått som då var kändt, gällde
en penning. Det låg då ganska nära till hands att kalla den qvantitet
säd, som hade ett värde af en penning, för ’en penning säd’, och när
detta bruk en gång hadce blifvit infördt, låg det åter nära till hands
att gruppera penningar säd på samma sätt som penningarne voro
grupperade inom myntsystemet, man började tala om örtug säd, öre säd,
mark säd. Med det senare namnet betecknades 288 skäppor.
Marktalsräkningen tillämpades äfven vid räknandet af alnar vadmal,
en vara, som spelade en stor roll som förmedlarinna af handeln,
ehuruväl det synes, som om man i Sverige endast inom det område, der öst-
1 Computatis in quolibet solido sedecim denariis.
2 Duodecim denariis in qnuolibet solido computatis.
3 Kap. 45 omtalas som lösen för bock och get en örtug och sex penningar. Prof.
Schlyter finner det på grund häraf sannolikt, att åtta penningar räknades på
örtugen. Det förefaller mig troligare, att bockens pris var dubbeit mot getens.
4 Jfr Steenstrup, Studier over kong Valdemars jordebok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
