Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
830 K. MAGNUS ERIKSSONS MYNT.
Den tredje gruppens mynt måste hänföras till slutet af k. Magnus
Erikssons regering. Flere omständigheter finnas, som hänvisa till en
sådan tidsbestämning. Af största vigt är ett fynd från Löfves i Hejde
socken på Gotland, i hvilket dessa mynt äfvensom brakteater med
bokstaf mellan kronor förekommo samman med utländska mynt, af
hvilka de yngsta äro präglade tidigast år 1359. 1
Rörande penningeväsendet i Sverige lemna urkunderna från k.
Magnus Erikssons tid ytterst få uppgifter. Under början af hans tid,
till och med år 1339, synes en förbättring af silfverhalten hafva blifvit
införd: förhållandet mellan mark silfver och mark penningar varierar
mellan 1:4,41, 4,75 och 4,97; någon gång endast angifves
förhållandet som 1:5. I en urkund af år 1340 omtalas »nye svenske
penningar».2 Med detta uttryck menas möjligen helt enkelt — efter
medeltidens sed — det löpande årets nya myntning, men det är lika
möjligt, att uttrycket antyder en mera vigtig förändring i myntväsendet,
och denna tolkning är måhända den bättre, eftersom just från och med
år 1340 förhållandet 1:5 är snart sagdt det enda, som omtalas. År
1354 börjar åter ett nytt mynt omtalas, och denne gång är uppgiften
icke möjlig att tyda på två sätt: det upplyses till och med att det nya
myntet infördes den 22 februari nämnda år. 3 För detta år och de
närmast följande har jag dess värre icke funnit några upplysningar
rörande förhållandet mellan mark penningar och mark silfver.
När i urkunderna omtalas nytt mynt, kan detta, såsom nyss sades,
tolkas på två sätt: antingen är det fråga om en förändring af myntets
halt eller om en förändring af dess utseende; för öfrigt kan naturligtvis
utseendet hafva förvandlats samtidigt med halten. Men då under
medeltiden mynten i allmänhet visade en ständigt fortgående benägenhet
att blifva till halten sämre, och då den myndighet, som genom den
fortgående myntförsämringen sökte bereda sig fördel, helt visst sökte
förekomma, att man icke allt för mycket framhöll den nyhet, som låg i
en försämring af halten, är det troligare, att det nya myntet af år 1354,
om det var genom utseendet skildt, åtminstone i viss mon, från det
förut brukade, ej var mycket olika i halt. Sedan väl den nye typen
fått insteg, kunde den i sin ordning genomgå en serie af försämringar.
Jag antager, att mynten med Folkungarnes vapenbild samt en
bokstaf e. d. mellan tre kronor just äro de, som kommo i bruk år
uppräknade fyra bokstäfverne förekomma ymnigt i svenska fynd, och det är
ingalunda afgjordt, att desse bokstäfver beteckna myntstäder. Att de två kronorna
skulle beteckna de förenade rikena Sverige och Norge synes mig ej heller mycket
sannolikt.
1 Fyndet är af mig beskrifvet i Månadsbladet för år 1876 (nr 51 och 52). Den
ofvan gifna åldersgränsen bestämmes deraf, att i fyndet förekomma mynt af abbot
Henrik IV i Corvey, som förestod sitt embete under åren 1359 och 1360.
2 DS. nr 3528: pro octoginta marcis denariorum nouorum denariorum, priset för en
gård i Asa sn i Småland (jfr nr 3630).
3 Riksarkivets Pergamentsbref nr 126.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
