Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
K. ALBREKTS MYNT. 831
1354. Under de år — deras antal känna vi icke —, då de präglades,
hafva de undergått vissa förändringar i utförandet, på somliga mynt
är gravyren synnerligen fin, å andra är den ganska klumpig. Att
därjämte äfven skiftningar i halten förekommo, är konstateradt. Friherre
Berzelius, som ur kemisk synpunkt undersökte Kalmarfyndets mynt,
fann mynten med torn, B, N och S vara af bättre, mynten med kors
och E af sämre silfver. De i detta fynd förekommande mynten med
P tillhörde två grupper, med bättre och sämre silfver. Åtminstone
några af Kalmarfyndets mynt hade en så dålig halt som 0,34, under
det ett prof af samma myntgrupp i Löfvesfyndet visade en halt af 0,72.
Att en försämring af myntens halt egde rum under de synnerligen
brydsamma förhållanden, som utmärkte slutet af k. Magnus Erikssons
regering, framgår af urkundsuppgifter. Inom erkestiftet uppbars
peterspenningen åren 1356—1362 i ett mynt, som sedermera betecknas som
»dåligt, af intet eller måttligt värde» och som äfven blef aflyst. När
bönderne år 1363 ville erlägga skatten till påfvestolen i samma dåliga
mynt, vägrade uppbördsmännen att taga emot ett redan aflyst mynt 1.
Ett bättre mynt hade således då blifvit satt i omlopp, och omtalas
detta redan så tidigt som i en handling af den 29 juli 1363, gällande
Finland. Förbättringen skedde således redan före den meklenburgske
Albrekts ankomst till Sverige.
För k. Erik Magnusson äro inga mynt kända. Ej heller äro svenska
mynt kända för k. Håkan Magnusson.
Under k. Albrekt inträder i det svenska myntväsendets historia en
ny period. Till mönster togos de mynt, som den tiden präglades i de
nordtyske hansestäderne.
Afven i dem hade en tid brakteatpräglingen varit uteslutande
rådande. Först under loppet af 1330-talet upptogs åter präglingen af
tvåsidiga mynt och slogos dessa af två olika storlekar: mynt på fyra
och mynt på två penningar. Mellan flere af hansans städer träffades
tid efter annan öfverenskommelser rörande myntväsendet, såväl hvad
beträffade metallens finhet och vigten, som ock utseendet, hvilket efter
hvar ny öfverenskommelse fick någon olikhet, så att de särskilda
emissionerna icke kunde förvexlas med hvarandra. I hufvudsak bevarade
emellertid dessa mynt sitt utseende, å ena sidan ett kors — hvars
vinklar stundom upptogos af bitecken —, å den andra en bild, som
karakteriserade staden. Jag skall i det följande, vid behandlingen af
de främmande mynt, som användes i landet, afbilda ett af dessa mynt.
Så mycket större måste likheten mellan de olika städernes mynt blifva,
1 Riksarkivets Pergamentsbref nr 638.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
