Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
836 K. ALBREKTS MYNT.
förekom i Vestergötland. Det är kanske snarast det mycket dåliga
myntet från 1363, som i dessa fall menas.
I urkunder från denna tid nämnes icke så sällan ännu ett annat
förhållande, hvilket är ganska märkligt, i synnerhet som vi i detta fall
helt visst måste tänka på samtida och inhemska mynt. Förhållandet
är 1:4,5. Det nämnes i handlingar från åren 1368, 1370, 1371, 1374,
1377, 1378, 1380, 1381, 1383 och 1384, och synes företrädesvis hafva
förekommit i Uppland och inom Östgöta lagsaga. I ett bref af år
1368 kallas det mynt, som stod i detta förhållande till silfvermarken,
»nye penningar», hvadan vi icke kunna tänka på något vida äldre mynt;
ett sådant hade för öfrigt icke gerna kunnat så ofta komma till
användning. År 1381 kallas detta mynt »gängse penningar». Under k.
Albrekts regering bör således åtminstone någon tid hafva präglats ett
mynt, som var inemot 50 % bättre än det vanliga.
I de svenska fynd, som innehålla mynt, slagna efter k. Magnus
Erikssons tid förekomma jämte de tvåsidiga mynten små brakteater
med ett krönt hufvud eller en krönt bokstaf (A eller S, ytterst sällan
E, H eller O 1). Af de bevarade myntordningarna från slutet af
1400-talet veta vi, att man då slog eller åtminstone var betänkt på att slå
brakteater. Jag lemnar denna antydan, att brakteater då möjligen ej
i verkligheten blefvo präglade på grund deraf, att i de fynd, som
innehålla mynt endast från 1400-talets midt eller senare del förekomma
aldrig brakteater, men väl i de fynd, som derjämte innehålla mynt från
den föregående tiden, ja dessa brakteater förekomma äfven i fynd, som
icke innehålla andra tvåsidiga mynt än k. Albrekts. Vi måste derföre
närmast hänföra dessa brakteater till hans tid, om vi än böra medgifva,
att man kunnat under de följande regenternes tid hafva präglat
brakteater af alldeles enahanda utseende. Det är möjligt att framtida fynd
kunna gifva oss förvissning härutinnan. Att brakteater med krönt hufvud
och krönt A funnos i början af k. Gustafs tid skall framdeles visas.
Prof på de vanligaste formerna af dessa brakteater gifva fig. 654—
665. Medelvigten är 0,30 gr.
Olaus Petri, som icke hyser synnerligen vänliga känslor mot dr.
Margareta, berättar: »hon lät slå ett mynt här i Sverige, som man
föraktligt ännu plägar kalla drottning Margaretas mynt, på hvilket mynt
hon lät sätta det vapen, som naturen henne gifvit hade, i det hon var
en qvinna» I mynthandeln förekommer ännu någon gång ett mynt,
som kallas dr. Margaretas örtug; det har å ena sidan ett krönt lockigt
hufvud, hvilket man af obekantskap med 1300-talets sätt att ordna
1 Huruvida de i våra fynd ytterst sällan förekommande brakteaterna med krönt E,
H och O äro svenska, vill jag för tillfället lemna oafgjordt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
