Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
838 K. ERIKS AF POMMERN
präglade voro de vanligaste. Den gamla inhemska räkningen efter
mark, öre, örtug och penning kom ur bruket. Man räknade i stället
på tyskt sätt i mark, skilling och penning (1 mark = 16 skilling, 1
skilling = 12 penningar). Vid angifvandet af en myntsorts värde fäste
man sig icke längre vid förhållandet till en mark silfver, utan vid
förhållandet till en mark lybske penningar. Beroendet af utlandet var
således i ekonomiskt håänseende fullständigt. Jämte wittenpfennige
präglades i hansans Östersjöstäder 2 penningstycken från vid pass
1330-talet. Under den första fjerdedelen af 1400-talet tillkommo dreilinge
(3-penningar) och sechslinge (6-penningar). Ungefär samtidigt började
man prägla skillingar.
Inom danskt område upptogs myntningen åter allra först 1 i den
slesvigske staden Flensborg. Mot slutet af 1300-talet slogos för en
kort tid wittenpenningar i den jutske staden Ribe. År 1402 omtalas
Selands hvita lagliga mynt — således torde man redan då hafva präglat
wittenpenningar i Nestved, som den tiden var Selands myntstad. Ett
enda mynt hörande till denna första myntning är kändt.
666. Sterling. 667. Kronbrakteat.
K. Eriks första myntning i Lund.
Vid pass år 1405 började den danska myntningen antaga större
mått. I Nestved och i Lund slog man trepenningstycken, kallade
»engelske» eller »sterlingar» (fig. 666). 2 Hansestäderne, som med
missnöje sågo, att myntning åter infördes i Danmark, sökte på allt sätt
bereda svårigheter, så ville de icke tillerkänna dessa mynt, som voro
inemot tiolödiga, högre värde än af två penningar. Samtidigt med
sterlingen och, liksom denne, i ganska stor myckenhet och under en
lång följd af år slogos brakteater med en krona (fig. 667)3. Som dessa
icke äro försedda med någon inskrift, sakna vi upplysning om deras
myntort, men det är icke tänkbart, att man skulle hafva underlåtit att
prägla dessa penningstycken i Lund, som var landets förnämste myntstad.
Fig. 666 och 667. Efter teckningar i Haubergs ofvan anförda afhandling. Fig.
666. Ericus rex Dacie Swecie Norwegie och Moneta lundensis.
1 Rörande de danska mynten från myntningens återupptagande och till
myntreformen under k. Hans’ tid jfr Hauberg, Danmarks Myntvæsen i Tidsrummet
1377—1481, i Aarböger for Nordisk Oldkyndighed 1886.
2 1407: een ængilsk eller thre smaa pænninga, som i landet tha gangæ. — 1429:
— — in bonis argenteis Nestwedensium sterlingis, ita quod quilibet sterlingus
tres argenteos lybicenses æquiparatur et ponderatur. — Sterlingen väger
0,75—1 gr.
3 1424: de holen penninghe de nu in Dennemarken synt, der de krone uppe steit.
— Kronbrakteaten väger 0,25 —0,30 gr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
